Ja, så var det torsdag i "mängdveckan" som inte blev någon mängdveckan utan mer en medioker vecka. Det började natten mot måndag. Sebbe är så mammig vilket innebär att jag och han delar sovrum nu. Om jag vaknar för, ja, säg ett härligt morgonpass, och han sover och jag ljudlöst och ytterst smidigt tar mig ur sängen så vaknar han nästan bums och morgonpasset går om intet.

Nåja. Nu är det så å då får jag gilla läget och gör ju det genom att försöka låta bli att planera träningen. :)

Förutom kidzen så var ju tanken med en mängdvecka just denna vecka urbota dumt. Mens och fullmåne sammanfaller. Bara mensen i sig brukar kunna sätta käppar i hjulen men denna vecka känns extrem och blir vidskeplig och skyller på den blängande månen.

Jag har ont i höfterna, som foglossning typ. Idag är väl någon slags peak och jag känner mig hurven och mår rejält illa. Magen är som en ballong och det jag helst vill är att lägga mig under en filt å grina. Dagens planerade intervallpass måste antagligen ställas in för jag har noll sug att springa! Tror inte kroppen klarar det heller. Eller jag vill inte utsätta den för det, går lixom inte att "straffa" kroppen vid mens så den "lär" sig eftersom jag mår väldigt olika varenda jävla gång.

Nej, jag gillar inte mens. Jag gillar inte hormonsvängningarna alls. Ägglossning, pms och sen mens. Jätteroligt. Verkligen. Inte!

Den enda glädjen kopplat till detta (förutom möjligheten att skaffa barn) är menskoppen. Den är så snäll, mot mig och miljön.

Ja. Gnäll, gnöl å kräks. Eller har inte kräkts men känns som en tidsfråga. Jag borde få vara ledig från jobbet.

Vila idag, eller kanske ett pass ikväll. Sen lägger jag in den där mängdveckan om kanske två veckor. Kanske... Problemet är inte att planera träning, problemet är att få tiden till vila...

... Inte alls. Haha. Surprise!

Är den anledningen till att jag inte planerar, för det blir sällan så. Nåja, försöker väl träna så mycket som möjligt trots uteblivna morgonlöpningar. Får bli crossen lite. Får ju inte skelettstötar av den så lite utav syftet försvinner men får väl tänka muskulärt tills barnen behagar sova... Om en sisådär 10 år? :)

Så var den igång. Skräckblandad förtjusning och lite stress över att få ihop tid och ork... Mest tid. Och motivation. Jag brukar inte tvinga mig till några pass men förlikat mig med att jag kommer behöva piska mig lite för att få ihop veckan. Har dock redan börjat fundera på att byta ett pass mot spinning imorrn... Haha...

Asså, som stephan i vinterstudion (å Michael Jordan innan honom): i can accept failure but i can't accept not trying.

I helgen avverkades det 33+18 km på 2.40+1.40 Asfalt/grusväg/stig + mest stig+skog. Idag var benen sega. Jag seg. Fyllt på med alldeles för lite energi sedan passet igår samt badat med familjen å sen drog jag direkt upp på vårdkasen. Tänkte ge upp å vända hem efter typ 4 km men sen vek det neråt å då piggna jag till, sedan ville jag inte sluta springa, skulle lätt kunna plöjt 25 km men limpan hade brottning... Räckte bra med 18 oxå...

Igår glömde jag att jag sprang bitvis. Kollade ner på benen å ba: wow! De bara springer lixom!

Bakade pepparkaksdrömmar. Jäkligt goda. Vill baka andra drömmar nu... Å lussebulls... Ja jävlar.

Drog på mig snygga tishan från Åfysatan å svinga lite bells när jag kom hem idag... Stiligt!

Nu till veckans plan. Mängd. Massor med mängd. 90 min eller 15 km siktar jag på. Två löppass/dag. Blir alltså inga marklyft denna vecka utan siktar på att köra det nästa vecka. Lite mer fokus på styrka då. Anledningen till två pass är att vänja benen och kroppen vid massa löpning. Ska bli spännande. Hoppas barnen sover gott hela veckan! :)

Idag skulle mängdveckan starta. Många mil, så många som möjligt, under veckan. Låg fart. Två pass om dagen helst.

2,5 timme tänkte jag idag. Njut. Skärsviken. Sol, krisp i luften. Fyllde vätskeblåsan. Laddade, så kul. Bara njuta. 14.00 skulle jag pysa. 13.38 hände något. Som ett slag i bakhuvudet. Total urlakning. Träningsvärk, trötthet och tomhet.

Jag satt kvar på jobbet, cyklade sedan å hämtade kidsen.

Ibland blir det andra planer. Och då får du gilla läget. Jag är inget proffs, jag måste ingenting, träning är en livsstil och en hobby och jag behöver inte köra mind over matter. Det är skönt att slippa det.

Krypa ner i soffan under filten och slumra medan maken fixar middag. Sedan ett glas rött... Fredag.

Säsongen är slut. Jätteslut. Har brutit ihop så nu ska jag komma igen. Många härliga minnen blandat med besvikelser kan jag sammanfatta året med. Blicken är högt riktad inför kommande säsong och jag ser fram emot en riktigt bra vinterträning!

Började vinterträningen med att märka mig för livet.

Jag springer och tränar en hel del och gör det mest med mig själv så en peppande hashtag för motivationen kändes helt jävla rätt!

Hur ser nästa år ut då? Planerna är inte spikade men jag har börjat fundera iaf. Sugen på att brakstarta med Sandsjöbacka trail, men vi får se. TEC 160, 10-mila, jukola, Oringen och Tierra Arctic Ultra lockar... Men inget bestämt. Men ultra blir det, massor med ultra! :)

Bild från HCU tagen av Karl-Petter Åkesson. Motivation. Målbild. 15 timmar. Klarar allt! Den gör mig glad och ger mig boost...

Bar kidsen börjar sova så ska det bli träna av!