Kanonpass på fredag, trött kropp på lördagen, men simmade lite. Mycket folk, stökigt och jag försökte mig på förbättrad teknik. Jobbigt. Vet inte om det var bättre heller. Pallade halva passet.

När jag kom hem drog vi till utegymmet och välte däck och skakade rep. Huja va kul.
Lördag eftermiddag. Sliten. Förkyld?
Söndag. Förkyld.
Vila.
Träningsvärk. Och förkyld.
Vila.
Måndag.
Vila.

Men nu, eftermiddagen nalkas och jag känner mig lite bättre, eller mycket bättre. Hoppas kunna genomföra det där långsamma passet imorrn, kanske inte fyra timmar, eller fyra timmar. :) uppför nolbykullen tänkte jag iaf..

Sitter och funderar på tävlingar.

Vill springa tierra, Kungsleden. Men HCU då? Gah. Krockar med både Jukkola och urskogsloppet. Nöjd med tiden ifjol, men förutsättningarna var inte ultimata, jag åt inte rätt under loppet och vi sprang lite fel. Kan jag göra det bättre? Kanske ska ta den där vilan från loppet, köra några andra lopp och finna ny styrka. Är sugen på Hornindal rundt.

Mål och drömmar. Jag vill träna. Mycket och hårt. Längtar efter fler pass som i fredags, dock vill jag inte bli sjuk efteråt, det suger.

Jag tycker det är fint att det finns en högtid för oss som har träning som vår religion. Det fina är att lärljungar är vi allihopa, alla lär vi oss av varandra, och den dära guden, ja det är du själv.

Igår var det stjärttorsdag. Så fint att ha en dag för denna otroligt viktiga muskel. Tyvärr sitter vi sönder den nu för tin, jag är en av dem, så därför är det ju jävligt nödvändigt med en dag för just denna. Jag ägnade mig åt intervallträning och därefter lugn jogg med sebben i vagn. Hela passet tänkte jag på att försöka aktivera stjärten och när jag kom hem fortsatte jag genom att stretcha densamma.

Idag är den en av mina favoritdagar: långfredag: en dag i långpassens tecken. Jag pinade mig extra genom att lägga in farthöjningar i 5,3,2,1 km och med 2 km vila däremellan. Plågsamt naaaanting och den där "joggen" på 8km hem i valfri fart kändes ogenomförbar. Jag stapplade i 3 km och försökte trycka i mig energi, ville lägga mig i diket å sova efter 4, men sen hände det något. Energi började spira i kroppen och de två sista km genomfördes med bästa känslan under hela passet. steget kändes nästan lätt och musklerna svarade! I övrigt kände jag mig tung och klumpig, tiderna på farthöjningarna var ju inte katastrofala men känslan var fruktansvärd. "Varför gör jag det här?" "Det är dags att lägga av" "du är för gammal" "patetisk" "du tycker ju inte det är kul". Osv. Men nu känns det bra, och imorrn kommer det kännas bättre. Å på tisdag ska jag springa i typ 4 timmar, sakta hela passet. Längtar! Sånna hära pass som idag gör ju andra pass ännu mer fantastiska. Skrapade ihop drygt 3 mil, men fyllde på med för lite energi så jag har krupit runt här hemma...

Notsand. Ser mörkt ut, det var det inte. Funderade på klippvägen hem men sparar den tills det är bart.

Åter till denna religiösa högtid. Imorgon är det påskaton. Ja, ni läste rätt, på ska ton! En dag i styrkans tecken. Lyft däck, lyft vikter, lyft en kompis. Själv ska jag nog härja med familjen i utegymmet... Dagen efter; påskadagen, på skada gen. Vissa skador får du i generna, andra får du av andra anledningar. Denna dag tänker och fokuserar vi på skadeförebyggande träning. Sist men inte minst har vi slutligen annandag påska. Dagen då du vilar å tänker på andra dagar då du på ska... Ja, vilken träning då? Eller tävling?

En kickstartshelg alltså! Fint va!

Så ja, du som har träning som din religion, denna helg är tillägnad uppstart, planering, drömmar och längtan inför säsongens alla julaftnar som väntar, för ja, vi har många! Själv har jag inte planerat in min första än.

Känner du för att utöva religionen med andra så tipsar jag om löpträningar på måndagar, 18.00 från entrén vid högslätten, tisdagar kör inköparna, ett fantastiskt initiativ, 18.30 från spårstarten vid högslätten och på torsdagar kör jag härliga intervaller 10.00 från länsstyrelsen.

Jag är på ständig värvningskampanj. Utövandet av religionen ger dig tillfredsställelse, lyckokänsla och hjälper dig att stärka dig i dig själv. Du är Gud över dig själv och din kropp. Den känslan alltså.

Förra veckan var jag till ryggis. En å en halv vecka efter fallet. Ville dubbelkolla eftersom det gjorde ondare. Inte brutet, inget snett men stela och krampade muskler. Det de kunde göra var att massera upp skinkan. Sköööönt tänkte jag! Jag hade fel. Jag ville gråta. Den smärtan.

Men det släppte. Eller ja. Det blev bättre, mycket bättre. Rörelse och stretch, träning utan stötar, rörelse och stretch. I måndags var jag där igen. Fortfarande spänd men myyyycket bättre. Lovat mig att vila till på torsdag, från löpning alltså. Men har svårt att motivera mig till annan träning. Längtar efter löpning men bävar för farten och orken kommer vara kass. Jag har missat över en månad nu. Snart två.

Jag siktar fortfarande på att genomföra TEC. Jag vill genomföra TEC.

Så ironiskt. Haft problem med kontakt i rumpan. Har nu problem med för mycket kontakt i rumpan.

När jag inte springer har jag tid å fundera på saker. Funderat en hel del på Vasaloppet, idrott och kvinnor. Kvinnors roll i idrottsevenemang. Eller biroll. Jag upplever det så. Fokus på herrarna, de "riktiga" idrottarna. De som håller på med ett mål, tjejer håller ju bara på för att de tycker det är roligt. Eller...

Å få "tjejdäng" framstår som pinsamt, för tjejer är ju såååå mycket sämre.

Ja, fler män än kvinnor håller på, men reflektera lite varför. Om jag ser till de tävlingar jag varit med i och skildringar därifrån är kvinnor skrämmande underrepresenterade. Kolla tex filmerna från axa fjällmaraton, ett löplopp i tiden... Eller...

Näe, jag orkar inte slåss mot väderkvarnar idag. Jag har mens. En såndär jävlig mens. Hormonerna åker bergochdalbana och har skiftat hela jävla dan. Eufori ena minuten och önskan att krypa ihop i fosterställning andra minuten. Energi och träningslängtan förvandlades till smärta kroppen och total orkeslöshet. Fantastiskt att vara kvinna... Eller hur?