Dagar kvar till Sandsjöbacka: 18
Nuläge: cold uppcoming!
Odds: inte alls otippat.

Efter makens och sebbens hostande i drygt ett månads tid (typ) är jag ju inte i svår chock över att jag börjar känna mig förkyld. Likväl tycker jag det är fördjävligt! Jag har fegat på med träningen på grund av smittorisker och sömnbrist, men ändå klarar jag mig inte.

Nådastöten blev nog natten till lördag då sebbe höll låda. Han är inne i en period som ger oändligt många gråa hår och alldeles för lite sömn...

Ja, tränade ju trots sömnbrist. Dumt. Tyckte jag schtekträna lite men det blev för mycket ändå. Skulle jogga idag men när luftrören började kännas av valde jag soffa ist.

Ett fint pass på julafton iaf! Jogg med syskonen runt Nyhamn å sedan benpass på päronens baksida. Fint som snus! Eller choklad...

Planen för denna sjukdomstid är följande:
Söndag kväll och natt: sjuk. Lite feber och snuva.
Måndag: lite seg på morgonen, märkbart tillfrisknande under dagen. Springsug framåt kvällen.
Tisdag: pigg! Skuttar upp ut sängen. Tar det dock lugnt å nöjer mig med ett fartlekspass på 10-15km
Onsdag: har jag varit sjuk? 35km härlig löpning till bekanta där nyår skall firas. Pangar gymmet på eftermiddagen med polarn.
Torsdag: fartlekspass på ca 15-km till gymmet
Fredag: inte mycket. Gym kanske?

Hur superbt låter inte det?

Ledsnade för övrigt på julmat å tryckte i mig en liter spenatspoppa ist.

Ofrivillig vila. Eller ej planerad vila. Eller vila. För att det behövs vare sig jag vill eller inte.

En ovanligt intensiv jobbperiod nådde tillfällig kulme i veckan, hoppas jag. Då finns inte riktigt energin att avverka någon mil på lunchen, eller slita i någon skivstång. Energin finns inte på kvällen heller. Sebbe är ovanligt svårlagd, snittar väl på 90minuter och efter att ha somnat i sängen med honom är det svårt att piggna på sig å genomföra något pass... Och att sedan vakna varje natt och möblera om i sängarna bidrar inte till bättre sömn och energi. Samt att sebbe vaknar så fort jag försöker smyga ur sängen... Så nej. Morgonpass blire icke.

Men jag gillar läget, förlikar mig med situationen och försöker att inte tänka på alla pass som inte blev av utan istället tänka på hur bra de pass jag genomförde faktiskt blev! Det där passet i söndags på 4 timmar slår högt...

Ömsom asfalt, ömsom grusväg och ömsom skog. Fint pass. Fin natur. Kanonväder!

Om en månad är det Sandsjöbacka trail. Ser det inte riktigt som en tävling just nu utan snarare en brakstart på två månaders fin träning...

Sedan blickar jag mot sommaren, Tierra Arctic ultra. 129 km. Jo, det lockar. Som fan.

Men nu, en härlig träningshelg, lite mer jobb å sedan är det julledighet och ännu mer träning. I dagsljus! Lycka!

Veckorna traskar på. Bokat in Sandsjöbacka trail (ultratrippeln) i januari. Groteskt trevligt! Bokat in Halmstad innan med, ångrar mig dock att jag inte åker på morgonen. Måste kolla om d går att ändra.

Träningen då? Jo den sliter jag på med. Trött kropp. Mycket på jobbet och mental trötthet går ut över fysiken. Men det är bara att gilla läget och inse att den bästa träningen är den som blir av. Slitna ben så ska försöka komma ut på ett lugnt pass imorrn. Gärna 2-3 timmar men i terräng så jag inte kan jämföra tid. Simmade i fredags. Fy fan va najs! Mer sånt!

Vi har beslutat oss för att dela på mornarna vilket öppnar upp för morgonpass. ?

Jag älskar den! Jag är min vän! Mitt sällskap.

Bidde 33km i söndags. Sprang fel, blev mycket asfalt och det sitter kvar i höfterna än. :/

Jag vill få till den där mängdveckan. Tiden finns kanske denna vecka... Planerar inget, får se vad som händer..