Alla inlägg under september 2015

Av Johanna Bygdell - 5 september 2015 17:52

test av kroppen efter typ 4 veckors vila; 43 härliga kilometrar i Skuleskogen! Oslagbart!

Peppad, laddad och springsugen. Höga tankar om mig själv, som vanligt, och målsättning därefter. Dock skulle detta lopp inte resultera i tårar bestämde jag mig. Superlena Gavelin dök upp och jag kände mig rejält utmanad. Hon är ju grym!

Banan börjar med 2,5 km grusväg. Farten var inte jättehög men Lena å några grabbs drog iväg. Vips ut i skogen och Skuleskogen bjuder på mycket teknisk löpning. Det passar mig som handsken så innan slåttedalsberget var Lena passerad å jag försökte hålla en jämn hög fart. Hade fint flyt i löpningen, flöt lixom ovanpå stenarna. Ner till Tärnättholmarna, runda där och tillbaka upp till Slåttedalsskrevan och Slåttedalsberget. Vägen upp dit är oväntat tung! Men jag var inte ensam om att gå. :)

Riktigt roligt att få springa i dagsljus. Vi passerar ju där på ultran med men då är det ju natt. Slås återigen av vad tekniskt det är, och hur jobbigt det är när du är trött! Haha...

Börjar få problem med skinkorna och det strålar ner i baksida lår. Jävlar. Otränad? Trött? Trycker i mig lite energi och hoppas på underverk.

Passerar slåttedalsberget. Är svårt att inte le! Möter glada löpare, jag hejar på dem och de hejar på mig! Sprang fel på berget första svängen, men nu blev det rätt. :)

Efter berget är vi åter på mina gamla hemtrakter: Högakustenleden. Lubbar på spängerna och försöker förtränga tilltagande muskelvärk. Trampar snett eller snubblar när jag kliver av en spång och faller på klapperstenen. Hoppas det var snyggt fall!

Blodiga knän iaf. Coolt!

Kämpar mig upp till entré syd. Där står min hejarklack; mamma å pappa! Världens bästa!

Kroppen känns inte bra. Nu är det bara vägen till Skuleberget till checkpointen Via Ferrata. Jag får för mig, som jag även fick på ultran, att det bara är en 3-4 km dit. Det är typ 10! Haha... Å sega 10 tycker jag. Eller så blev de det eftersom jag fick gå längre och längre sträckor på grund av rumpa och lår.

För att hålla Lena och övriga bakom mig visste jag att jag skulle behöva hålla jämn fart, och försöka springa på. För när det gäller väglöpning blir jag sjuuuukt distansierad...

Inser att kroppen inte kommer hålla. Det blir plågsamt. En inre kamp i huvudet. Men det gör ont och går inte att springa, eller hittar jag på? Det känns ju inte i ryggen... Än. Alldeles innan övergången över E4 kommer Lena på lätta fötter. Jag går. Nej. Det kommer inte funka.

När jag äntligen kommer fram till Skuleberget så blir valet att kliva av, med ynka 8km kvar, dock två vändor upp på Skuleberget. Jag vill inte få ont i ryggen och det går inte att spring. Men det tar emot som fan att kliva av. Jag gillar att tävla och älskar att vinna! Och jag ville veeeeerkligen upp på Skuleberget!

Hit men inte längre. 36km och rätt ok
Medelhastighet trots allt promenerande. Fan va jag ville springa!

Känns ändå som rätt beslut, spec då det börjar kännas lite i svanskotan och jag är stel i länden. Känns som ett klokt beslut, eller det försöker jag verkligen intala mig att det var. Men bitter och besviken? Ja!

Men nu är det bara några korta orienteringstävlingar kvar så jag kommer tjuvstarta vinterträningen. Jag längtar!

Och så ska jag få ordning på ryggen. Jag tror som maken, att det skall köras maaaassor med stryka.

ANNONS

Presentation


Tvåbarnsmamma med en förkärlek till löpning! Har ett nyväckt intresse för ultralöpning men roar mig även med orientering, simning, cykling och alla annan tänkbar träning...

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ runningjohanna med Blogkeen
Följ runningjohanna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se