Ofrivillig vila. Eller ej planerad vila. Eller vila. För att det behövs vare sig jag vill eller inte.

En ovanligt intensiv jobbperiod nådde tillfällig kulme i veckan, hoppas jag. Då finns inte riktigt energin att avverka någon mil på lunchen, eller slita i någon skivstång. Energin finns inte på kvällen heller. Sebbe är ovanligt svårlagd, snittar väl på 90minuter och efter att ha somnat i sängen med honom är det svårt att piggna på sig å genomföra något pass... Och att sedan vakna varje natt och möblera om i sängarna bidrar inte till bättre sömn och energi. Samt att sebbe vaknar så fort jag försöker smyga ur sängen... Så nej. Morgonpass blire icke.

Men jag gillar läget, förlikar mig med situationen och försöker att inte tänka på alla pass som inte blev av utan istället tänka på hur bra de pass jag genomförde faktiskt blev! Det där passet i söndags på 4 timmar slår högt...

Ömsom asfalt, ömsom grusväg och ömsom skog. Fint pass. Fin natur. Kanonväder!

Om en månad är det Sandsjöbacka trail. Ser det inte riktigt som en tävling just nu utan snarare en brakstart på två månaders fin träning...

Sedan blickar jag mot sommaren, Tierra Arctic ultra. 129 km. Jo, det lockar. Som fan.

Men nu, en härlig träningshelg, lite mer jobb å sedan är det julledighet och ännu mer träning. I dagsljus! Lycka!