Ja, så var det torsdag i "mängdveckan" som inte blev någon mängdveckan utan mer en medioker vecka. Det började natten mot måndag. Sebbe är så mammig vilket innebär att jag och han delar sovrum nu. Om jag vaknar för, ja, säg ett härligt morgonpass, och han sover och jag ljudlöst och ytterst smidigt tar mig ur sängen så vaknar han nästan bums och morgonpasset går om intet.

Nåja. Nu är det så å då får jag gilla läget och gör ju det genom att försöka låta bli att planera träningen. :)

Förutom kidzen så var ju tanken med en mängdvecka just denna vecka urbota dumt. Mens och fullmåne sammanfaller. Bara mensen i sig brukar kunna sätta käppar i hjulen men denna vecka känns extrem och blir vidskeplig och skyller på den blängande månen.

Jag har ont i höfterna, som foglossning typ. Idag är väl någon slags peak och jag känner mig hurven och mår rejält illa. Magen är som en ballong och det jag helst vill är att lägga mig under en filt å grina. Dagens planerade intervallpass måste antagligen ställas in för jag har noll sug att springa! Tror inte kroppen klarar det heller. Eller jag vill inte utsätta den för det, går lixom inte att "straffa" kroppen vid mens så den "lär" sig eftersom jag mår väldigt olika varenda jävla gång.

Nej, jag gillar inte mens. Jag gillar inte hormonsvängningarna alls. Ägglossning, pms och sen mens. Jätteroligt. Verkligen. Inte!

Den enda glädjen kopplat till detta (förutom möjligheten att skaffa barn) är menskoppen. Den är så snäll, mot mig och miljön.

Ja. Gnäll, gnöl å kräks. Eller har inte kräkts men känns som en tidsfråga. Jag borde få vara ledig från jobbet.

Vila idag, eller kanske ett pass ikväll. Sen lägger jag in den där mängdveckan om kanske två veckor. Kanske... Problemet är inte att planera träning, problemet är att få tiden till vila...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...