Ja, de är unika. Dagarna.

Idag kom en kollega förbi på morgonen å vi snickedisnackade lite som skog, löpning och rädslan för att göra det ena i det andra.

Japp, jag är en skogsrädd orienterare. Älskar att springa nattorientering men vågar inte springa på en mörk väg.

Kollegan fick tre kartor och jag gick totalt bananas i eufori kring löpning i skog. Och min lycka över att själv våga springa i skogen. Ja, helt obefogad rädsla för ingenting men så är det.

Toppade dagen med att ägna lunchen till att toppa formen tillsammans med andra löpsugna kollegor. (15/15*10*2)

Sen toppades den redan toppade dagen av att kollegan jag pratat med på morgonen meddelade att hen varit ute och sprungit. I skogen. Själv! Hen var så glad och lycklig. Tror jag blev ännu gladare! Löpglädje. Kände värme i hjärtat. Kände sån lycka över vilka stigar som nu ligger öppna för kollegan!

Sen har jag styrets mysigaste kontor!

Terapihörnan. Förgyllde morgonen med vaniljedoftande ljus. Farbro Barbro.

Just nu pågår packning och uppladdning inför helgens 25-manna. Vill springa fort och rätt. Få till den där perfekta förstasträckan. Det är dags nu!