... Då allt känns jävligt pissigt och alla motgångar tar över allt som varit positivt.

-bråk med barn. Skrikit alldeles för mycket. Noll tålamod. Noll. Minus. Det leder till dåligt samvete som leder till sämre humör osv...

Linus stavar är borta. Sur å arg är bara förnamnet (jag alltså). Vi kommer slutligen iväg å åker skidor. Kommer 100meter sen påbörjar sebbe en skrikkavalkad. Han vhill inte. Jag hanterar det på bästa sätt; suckar, frustar osv...

Jag kommer iväg å tränar. Åker 16 km. Lyckas spräcka glaset på telefonen, får skavsår.

Drar på brottning med sebbe å Linus. Sebbe lyssnar inte. Han vhill inte. Och jag ska sluta själv då.

Åker å handlar med barnen. Linus kvar i bilen, sebbe vhill inte. Sebbe Skriker oss igenom Coop. Och Ica.

Jag beställer en meny som är på erbjudande på Sibylla. Efter tjat å gnat på barnen kommer vi hem. Jag har inte fått maten jag beställde och som bonus har jag inte heller betala erbjudandepriset utan 20:- mer.

Jag vill gråta. Jag vill skrika, kasta saker å gråta. Bara hatar allt helt plötsligt. Jättemycket. Det bubblar i kroppen. JÄVLAR! Jag är en dålig människa. Skriker att dagen suger! Suuuuger! Plötsligt känns kroppen som en svullen ballong. Huvudvärk. Hatar hamburgare. Hatar strips. Hatar att äta. Jävlar. Hatar telefonen. Glashelvetet som är sprucket. Byttes för en månad sedan typ.

Kollar den där jävla mensappen. Hatar mens. Pmshelvete eller ägglossningahelvete. Jävla hormoner hur som haver. Lämna min kropp för fan. Å månjävlen hånglor mot mig.

"Luta lälv då"
Så fan heller. Låt mig va.

Hur i helvete förklarar en känslan i kroppen? Hur förklarar en för sin omgivning att en inte alls hatar allt, egentligen. Det är bara just nu. Och en vet inte varför. Det triggar det dåliga samvetet så en hatar inte längre bara sin omgivning utan även sig själv.

Så förlåt för att jag har obefintligt tålamod, att jag skriker å skäller och att jag bara tycker att allt suuuuger...

 

Mancave

24 januari 2016 19:23

Haha, ursäkta först att jag skrattar men har ibland själv sådana dagar och det är skönt att man inte är ensam i universum att reagera på det sättet. Ibland är det förutbestämt att det skall skita sig, bara att acceptera det och gå vidare. Lite av "bryta ihop och komma igen" helt enkelt.

Häll upp ett stort glas rött och upp med fötterna på bordet. Skit i att det är söndag... luta dig tillbaka och dröm dig bort till något du saknar för stunden... #kämpa

http://mancave.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...