Jag försöker komma tillbaka på planen. Ryggen krånglar inte alls som förut men är en grotesk tid på jobbet så den träning som blir av blir av. Blicken är lyft mot Härnö Trail, Midälvastafetten och därefter 25-manna.

Mest stryk fick ryggen av sprint-km: 2 km intensiv orientering på asfalt. Eller 3,5km löpning i maxtempo med allt för mycket bommar och även fusk. Genade genom förbjuden vegetation på ett ställe. Stod å funderade lite och det såg så upptrampat ut. Erkände. Skämdes. Haha... Sen vilade jag massor.

Igår blev det inga intervaller. Mens och slut i huvudet. Och feberkänsla. Mens kan göra sånt. Blev tevespel med kidsen istället. Men i morse skuttade jag ur sängen och drog ut i sommarvärmen å plöjde runt Örsjön.

Löjligt mörkt ute. Fantastiskt!

Kändes bra.

Hem, frukost, packa simkläder, det kanske blir lunchpass.

Får frågan om jag vill ut och vara hare åt en lidingöloppslöpare. Svarar ja och föreslår Örsjön. Det går inte att springa den för många gånger.

Men hallå?! Du skulle ju simma? VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DIG? Varför är du en sån jävla addict?

Det blev ett bra pass. Oväntat snabbt. För snabbt? Stel nu. Linus vill åka på orientering. Jag säger självklart ja!