asså vilket jävla väder! Spöregn! Hällregn! Blåst! Dimma!

Men benen ville springa, så klart det ska få springa! Det var hög tid för mig att testa banan för Härnö trail!

Start på Vårdkasen, hopp å lek ner till geologstigen, sandlöpning, grottstigen, hopp å lek upp på Vårdkasen, ner för halva slalombacken å sen upp igen. Totalt 21 km men för mig blev det 22 eftersom jag envisas med att springa fel.

Trollsk låg skogen och väntade på mig. Slingan är stödsnitslad med röd snitsel, jag missade den på några ställen å fick springa runt å leta lite. Karta är nödvändig än så länge.

Faaaaaantastiskt mycket vatten på stigarna. Som att springa i en bäck bitvis. Sjöar stundtals. Å myrarna! Slurp! Halt som sjutton.

Skuttade av ren å skär glädje! Klättra, hasa, trippa å hoppa. Utmanande bana. Mycket obanat. Häftigt! Vill släpa ut alla traillöpare/stiglöpare på denna bana. Låta dem uppleva riktig löpning! Hela kroppen blir trött.

Bitvis rejält brant. Och halt. Lite läskigt. Huvudet blir trött av att leta väg för fötterna.

På Smitingen drällde det av surfare. Jag å surfarna. Extremsportarna! :)

Normalt bjuder detta ställe på en fin utsikt över Gånsvikshamn, idag hörde jag bara hur havet argsint piskade klipporna.

Och här brukar du se stan. Idag såg du dimma. :)

Men ja. Vilken bana. Har sprungit alla stråk tidigare men inte i en följd. Tänk att jag har denna fantastiska terräng utanför min dörr! Tänk att alla i Härnösand har detta i omedelbar närhet! Helt jävla fantastiskt!

Jag sprang och log idag. Medan jag klättrade, hasade och krånglade mig fram. Häftigt! Det är inte traillöpning, det är extrem traillöpning, med inslag av bouldering typ. Haha... En föraning om vad orientering kan bjuda dig på!

Märks att banan är lagd av orienterare. :) men inte enbart för orienterare, utan för dig som vill uppleva naturen nära inpå.

Drygt 2 mil som tog mig cirkus 2,5 timme, och då lufsa jag inte.

Ja, jag är endorfinhög, men så läckert det är att springa i skogen!

i fredags var det la grande finale!

Torsdagens etapp glömmer vi. Det enda positiva med loppet var en sträckseger, till kontroll 14, men det var bara för att jag kom till 14 före 13. Var stressad vid start. Medeldistans är inte min grej. Är för långsam. Orienterar för långsamt. Gav pararellfelen ett ansikte. Flipperspelsorientering. Studsade runt i skogen. Bökig terräng, sprang typ dubbelvikt och stenigt å stötigt. Ryggont som ett brev på posten.

Fredag. Jaktstart. Ca 10 km. Motivationen rann helt plötsligt av mig 10 SEK innan start. 4 minuters bom till ettan. Ikapphunnen av bakomvarande löpare. Bet ihop. Bestämde mig för att välja vägval beroende på hon framför mig. Ville springa själv. Valde rätt vägval. Kom ikapp folk. Ryggont. Fokus på att springa så ryggen inte gjorde ont. Lufsa på. Drog ifrån. Gjorde ett oooootroligt dåligt vägval. Tappade. Trött. Less. Ont i ryggen. Sprang förbi en kontroll. Sprang tillbaka...

Gick ut som 23:a, hade 19:e platsen inom räckhåll men blev 21:a. Tror mig ha kapacitet för topp 10, men då måste det stämma och farten måste vara högre. Jaja... Nästa år blir det "vanlig" klass. Ger upp elit. Jag har inte motivationen... Det blir inte kul.

På lördagen kändes benen sjukt pigga! Jag jagade barnen, hoppade, skuttade! Utan smärta! Spänst! Vad hände? Behöver 5 tävlingar för att komma igång... Haha...

Sebbelito målstämplar sista etappen! Heja!

Åtgärd för att slippa huvudhäng... :)