asså vilket jävla väder! Spöregn! Hällregn! Blåst! Dimma!

Men benen ville springa, så klart det ska få springa! Det var hög tid för mig att testa banan för Härnö trail!

Start på Vårdkasen, hopp å lek ner till geologstigen, sandlöpning, grottstigen, hopp å lek upp på Vårdkasen, ner för halva slalombacken å sen upp igen. Totalt 21 km men för mig blev det 22 eftersom jag envisas med att springa fel.

Trollsk låg skogen och väntade på mig. Slingan är stödsnitslad med röd snitsel, jag missade den på några ställen å fick springa runt å leta lite. Karta är nödvändig än så länge.

Faaaaaantastiskt mycket vatten på stigarna. Som att springa i en bäck bitvis. Sjöar stundtals. Å myrarna! Slurp! Halt som sjutton.

Skuttade av ren å skär glädje! Klättra, hasa, trippa å hoppa. Utmanande bana. Mycket obanat. Häftigt! Vill släpa ut alla traillöpare/stiglöpare på denna bana. Låta dem uppleva riktig löpning! Hela kroppen blir trött.

Bitvis rejält brant. Och halt. Lite läskigt. Huvudet blir trött av att leta väg för fötterna.

På Smitingen drällde det av surfare. Jag å surfarna. Extremsportarna! :)

Normalt bjuder detta ställe på en fin utsikt över Gånsvikshamn, idag hörde jag bara hur havet argsint piskade klipporna.

Och här brukar du se stan. Idag såg du dimma. :)

Men ja. Vilken bana. Har sprungit alla stråk tidigare men inte i en följd. Tänk att jag har denna fantastiska terräng utanför min dörr! Tänk att alla i Härnösand har detta i omedelbar närhet! Helt jävla fantastiskt!

Jag sprang och log idag. Medan jag klättrade, hasade och krånglade mig fram. Häftigt! Det är inte traillöpning, det är extrem traillöpning, med inslag av bouldering typ. Haha... En föraning om vad orientering kan bjuda dig på!

Märks att banan är lagd av orienterare. :) men inte enbart för orienterare, utan för dig som vill uppleva naturen nära inpå.

Drygt 2 mil som tog mig cirkus 2,5 timme, och då lufsa jag inte.

Ja, jag är endorfinhög, men så läckert det är att springa i skogen!

i fredags var det la grande finale!

Torsdagens etapp glömmer vi. Det enda positiva med loppet var en sträckseger, till kontroll 14, men det var bara för att jag kom till 14 före 13. Var stressad vid start. Medeldistans är inte min grej. Är för långsam. Orienterar för långsamt. Gav pararellfelen ett ansikte. Flipperspelsorientering. Studsade runt i skogen. Bökig terräng, sprang typ dubbelvikt och stenigt å stötigt. Ryggont som ett brev på posten.

Fredag. Jaktstart. Ca 10 km. Motivationen rann helt plötsligt av mig 10 SEK innan start. 4 minuters bom till ettan. Ikapphunnen av bakomvarande löpare. Bet ihop. Bestämde mig för att välja vägval beroende på hon framför mig. Ville springa själv. Valde rätt vägval. Kom ikapp folk. Ryggont. Fokus på att springa så ryggen inte gjorde ont. Lufsa på. Drog ifrån. Gjorde ett oooootroligt dåligt vägval. Tappade. Trött. Less. Ont i ryggen. Sprang förbi en kontroll. Sprang tillbaka...

Gick ut som 23:a, hade 19:e platsen inom räckhåll men blev 21:a. Tror mig ha kapacitet för topp 10, men då måste det stämma och farten måste vara högre. Jaja... Nästa år blir det "vanlig" klass. Ger upp elit. Jag har inte motivationen... Det blir inte kul.

På lördagen kändes benen sjukt pigga! Jag jagade barnen, hoppade, skuttade! Utan smärta! Spänst! Vad hände? Behöver 5 tävlingar för att komma igång... Haha...

Sebbelito målstämplar sista etappen! Heja!

Åtgärd för att slippa huvudhäng... :)

idag hade eliten vilodag. Jag firade det genom att gå 2 km till TC, springa miniknat med Limpan, går 2 km tillbaka till parkeringen och därefter dra till Borås djurpark och vandra runt där i typ 3-4 timmar. Benen känns sega å trötta. Surprise! Haha...

Vandrat runt i kompressionsstrumpor i förhoppning om att det ska bli bättre.
Jag borde antagligen gått kanske 1/4 av alla steg jag gått idag. Men borde och vilja är inte samma sak. Jag vill ju göra saker med familjen å då får vilat stå tillbaka... Blir ju en mental vila typ...

Är ju det här med att kombinera elit med familj. Det suger! Jag vill äta kakan å ha den kvar! Nu springer ju inte övriga familjen så det funkar men är astråkigt att ha starttid helt frislängande från övriga klubben... Å sprint när de andra har vilodag, å vilodag när de andra springer... Pass. Å sprint. Varför? Jag vill ha långa tuffa banor... Alternativet blir H21 nästa år, om de inte börjar med D21 lång igen... Haha...

Djurparken var mysig. Grymt barnvänlig.

Linus var typ två djurhagar bort... Förstår inte vart han får sin iver och otålighet ifrån. :)

Medel imorrn. På ben som knappt orkar lyfta sig... Å med en övrig kropp som ser ut som ett frågetecken... Gah!

jag ogillar sprint. Eller eg inte. det är den svåraste grenen inom orientering; du ska springa maxfart å ha en sjuhelsikes koll på kartan. Jag har låg maxfart å är otroligt dålig på framförhållning. Ja, åsså har jag tydligen börjat se dåligt. Ingen bra kombo. Jag satsade på ett stabilt lopp, genomförde ett stabilt lopp men är självklart inte nöjd... Haha... Jag är aaaaaldrig nöjd! Sån är jag, sån kommer jag alltid vara och det driver mig så kag kommer aldrig sluta vara det... "Tänk om..."

Innan varvning var det knixigt å svårt. Jag fick stanna för att kunna läsa. Otroligt irriterande. Innan jag hittade trappan på väg till femman alltså!!! Efter varvningen löpte jag på lite bättre men tog en extra kontroll å förlorade därmed både tid å fokus. Men, men. Fin spurttid, får leva vidare på det.

Höfterna däremot. De är glada för en vilodag imorrn, spec höger höft. Ajsing. Blir besök hos Håkan till veckan för något är inte rätt där.

Avslutar dagen med lite rött. Otroligt välkommet! Tänk att maken känner mig så väl å köper en flarra åt mig! Gölle han!

Barna sover, vi kollar sci-fi å både regn å blåst ute har bedarrat. Borde väl sova eftersom sebbelito lär vakna av jordens växtvärk även inatt... *gäsp* men nej, njuter lite mer av kvällen å muskelvärken i benen. :)

Jag tar för övrigt hemskt gärna emot en gratis start i #ultravasan ifall du får lust att sponsra mig... Haha...

I lördags brummade vi ner till Borås. På söndag brakstartade festen med 11km finlir och myr å brötig skog. Först 6 kontrollerna gick otroligt lugnt och kontrollerat. På väg till 7:an var det stiglöpning å jag bestämde mig för att göra något nytt och kika på resten av banan. Dumt. Mycket dumt. Drog snett som fan men förivrade mig icke utan sprang tillbaka längs en stig och tog det säkra vägval jag tänkt. Vingligt till 8:an men sen fick jag ordning på det. På väg till 12:an märkte jag att skallen började bli trött. Jag borde bromsat, läst en extra gång men ist "trodde" jag jag var rätt på väg till 13, men var feeeel. La minst 5 min på det och motivation rann ut i myren jag klafsa runt i. De sista 4 kontrollerna tvingade jag mig till.... En 33:e plats och 20(!) min efter Simone. Jaja. Fan. Surade länge. 10 min hade varit ok, men inte 20!

Dag två. Benen är som bly. Baksidan krampar redan innan start. Nästan 10 km fågelvägen idag. Jag inbillade mig att det skulle lätta. Att jag var nervös. (Nej, jag var inte det minsta nervös, blivit plötsligt trygg i mig själv). Dock lättade det lite vid start. Jag orienterade kontrollerat. Inte spik på, men inga stora utsvävningar. Valde väg till 6:an men förivrade mig ut från femman, passade inte kartan utan bara drog. Fel som fan! Snubblade tillslut ut på vägen kanske 200m alldeles för högt! Tiiiiid! Lubba vad benen tyckte var rimligt (kändes som klister under skorna å bly i benen). Resten av banan gick utan större missöden förutom att kroppen kändes såååå trött. Fick gå på vissa ställen. Inget tryck i steget, ingen rapphet. Känns som att jag knappt lyfter fötterna. Blir omsprungen av gubbar och gummor. Frustrerande! Vaaaart är spänsten å farten???

Hade en bomtid på 10:an. Inte bommat men var som tröttast i kropp å knopp där å tog ett fruktansvärt dåligt vägval. Upp på en höjd jag inte skulle upp på. Korkat som fan men kändes typ rätt då... Haha...
Slutade som 17 idag, typ 10 min efter Simone så är fler är jag som är trötta i benen.

Imorrn är det något ännu värre: 3,2 km på asfalt. I maxfart! Samtidigt som du ska orientera! Hade hellre haft 12 km i skog! Nåja. Jag kanske överraskar mig själv? :)

Testspringer tights för #signsportsweden. Kul! Å sjukt lägligt eftersom alla mina tights var trasiga! :)

Vi är ju här hela familjen. Sebbe å Limpan härjar på miniknat medan Mathias försöker hålla jämna steg. Mitt dagsverk är ju barnleken i jämförelse med hans. :) har semestrat lite. Besökt Seglora kyrka. Maffig som attan! Å mer blire. :)

Men nästa år blir det nog semestertävling. Vanlig D21 å ingen strulig elitklass. Ser fan fram emot det! #tantbörjarbligammal

imorrn är det dags för oringen. 10-kmish bana. Hoppas gpsklockan visar typ samma, att jag inte vimsar runt alltså. Elit it is. Det betyder sprint, inte min grej men positivt är att du inte tappar så mkt tid på det.

I övrigt är kroppen inte sådär som den var i våras. Dock beeeetydligt bättre efter besök hemma hos Maria och Sebbe och lite tens-behandling, därefter plågsam vila i några dagar. Iofs inte helt tokigt eftersom jag hann slipa å måla möblerna på altanen.

OL-motivation var för övrigt i botten under vilodagarna. Funderade, tänkte å filosoferade. Tror Korea spökar. Anmälde mig till oringen främst för att få bra träning inför Korea... Sedan inser jag att det troligtvis aldrig kommer bli någon VM-medalj... But life is a bitch and then you die.

Depp, fundering och motivationssökning. Googlade ultralopp å då blev allt bättre. Köttade efterlängtade intervaller på fredagen å skuttade runt i knähögt blåbärsris, å vem blir inte lycklig av det?

Nu rullar vi mot Borås. Jag börjar bli OL-sugen. Om det går bra, å varför skulle det inte göra det?

jag bad om Quick fix å fick det. Försöker hindra benen från att springa iväg. De vill lixom skutta, springa långt, springa fort, bara spriiiiinga! Jag trodde de kändes ok innan, att de var på bättringsvägen, men nu! Shit pomfritt! Sebbe (inte sebbelito) tryckte på min ena lårmuskel och jag skrek. Jävlar va ont. Sen fick jag ström i benen.

Å sen blev jag frisk!

Nu skall jag helst typ vila... Haha... Springa lite på fredag. Det är tisdag idag... Kan ju inte skada att simma lite väl?

För övrigt så borde Sebbe ta emot folk. Kunnig som fan! Å fattar det här med uthållighetsidrott. Tar han emot folk så kommer jag rekommendera alla jag känner att gå dit.

Nu ska jag sova... Jag kommer drömma om löpning inatt. Haha...

på söndag drar oringen igång. Jag känner mig inte snabb. Ett intervallpass har upplevts. Kändes bra då. Igår skulle jag ut å tugga runt Örsjön tänkte jag men fick tänka om redan vid badhuset. Kroppen svarade inte. Varje steg kändes jobbigt. Kände mig så svag. Blev en mil ist. Försökte lyfta benen lite, insåg att där är lite utav problemet. Det går inte att lyfta benen. Pressade ner en km til 4.20 men det var inte behagligt såsom det brukar vara.

Stretch!

I morse drog jag till gymmet. Körde Johannas grymma benpass. Inte alls med den energi och frenesi som jag är van! Jävla ben! Framsida lår å höftböjaren, svaga som attan.

Stretchade. Känns mjukt men tror jag är stel.

Googlat. Självklart! Låter som något som är vanligt förekommande hos ultralöpare. Löpstilen blir ju lite annorlunda när du springer 13 mil. Men hur undviker jag detta?

Testar styrka nu och stretch. Hoppas på under. :)

Är ju ny i ultravärlden. Gör misstaget å ser hur andra klarar det. Vilar två dagar å sen fullt ös. Jag vill oxå kunna det!

Nåja... Learning by doing.