igår genomfördes säsongens tävlings-, kart- och barmarkspremiär på en å samma gång. Reflekterade lite över det innan och sammanfattade det som typ oseriöst. Haha... Nåväl. Uppladdningen lämnade mer att önska, men vaken vid 22.38 igår var jag iaf. Gick knaggligt till ettan å tvåan. Bommade rätt rejält men försökte undvika att tänka på hur mycket tid som verkligen flög iväg. När en tränat mer karta och är säkrare så kan en 20 sek bom kännas som en evighet medan en 1-Minutsbom känns som spik när kartformen är som den är nu... Intressant det där.

Stabilt till 3:an vilket resulterade i 3:e bästa tid till den kontrollen... Å så fortsatte det. Någon bom här å någon där och däremellan fina stabila kontroller och då hänger jag med. Löpformen är god, lite långsam dock. Känsla av att jag joggar i skogen men det hör ju ihop med kartovanan... Jag tillämpade även lite ofrivillig gymnastik i skogen. det rullades runt och slogs kullerbyttor. Högerfoten stukades typ 70-11 gånger och just nu ignorerar jag utseende å känsla i den. Säger som Bertil alltid sa: det springer du bort! Asså, första gången i skogen på säsongen, det är svårt att inte skratta åt sig själv... Faller ju som en fotbollsspelare!

På väg till 10:an, en rejäl långsträcka, slog jag upp ett tält strax innan kontrollen... Kändes så. La uppskattningsvis 5-7 min, om inte mer. 2/3 gick kanon, sen stötte jag på en klubbkompis och vad som hände där efter vet jag fan inte. Klämde fast kartan under armhålan å bara drog, eller nåt. Hade en plan men avvek från den å bara sprang på måfå. Det är ohyggligt korkat, speciellt på natten å speciellt i denna terräng som typ saknar nivåskillnader... Tacka vet jag Norrland där det alltid finns något berg stt springa upp å läsa in sig på... Här handlar det snarare om fartgupp...

Hittade den där jävla kontrollen precis när jag bestämt mig för att skita i ett... Gav upp på väg till 11 å 12, men lärdom vis så bestämde jag mig för att inte riktigt bryta ihop helt utan försökts bita ihop. Skuttade på lätta fötter in på en 21:a plats, en mellanmjölksplacering. Grymt pigga ben som önskade en dubblering av banan. Måste lära mig mata ur mer fart ur dem...

Ingen seger men det finns ju ett sätt att alltid sluta som vinnare; genom att glädja sig å andras framgång. Missförstå mig rätt, jag ser ju helst att jag själv är bäst :), men blir så glad över att se andra ta kliv framåt och lyckas. Vet hur många sliter å är gött att se de få betalt för mödan!

Nu är det snart dags för 10-milaträning! Underbart att få springa i dagsljus!

Där jag pekar, där förlorade jag det... Totalt... Haha... Trodde jag kom till en sten men litade inte på mig själv utan påbörjade någon slags missing people- verksamhet och rörde mig runt i cirklar och zikzak mot kontrollen. Jävla amatör!