förra veckan var katastrof. Besvikelsen från säsongspremiären i Åmål hänger fortfarande kvar men efter en hel del ältande, en smärre melt down och en helg med vila och omtag så känns det som att jag är på väg att hitta tillbaka på banan igen...

Ambitionen är hög, i allt. Orimligt hög kanske. Typ orealistisk. Jag gillar inte att göra saker halvdant... Men känns som att resultatet blivit precis så. Målet har varit stjärnorna och jag landade bland rötterna. Jag vill vara bra på att springa snabbt, springa långt, springa väg, springa terräng, springa orientering, vara stark, skrapa huset, fixa det vi ska göra hemma, ordna i trädgården, riva garage, bygga garage, städa, tvätta, fixa, vara en närvarande och bra mamma, vara en fantastisk fru, jobba heltid och leverera på jobbet, umgås med vänner och familj. Träna minst två bra pass om dagen och hinna allt det där andra...

Jag inbillar mig att jag lyckats rätt bra so far, men så kom den där helgen. Insåg att jag faktiskt misslyckats med det mesta. Men hade jag försökt tillräckligt? Nej. Felprioriteringar så in i h-vete.

Så vad är planen? Jag vill inte prioritera bort något, så då måste målet ändras, eller ja, ambitionen. Jag har inte förutsättningarna på att vara bra på både sprintprientering och ultramarathon. Det går inte att träna två pass när jag inte får sova på nätterna, men det är viktigare att massera sebbes växtvärkande ben på natten än springa en mil 05 på morgonen. Även om det inte känns så 07 på morgonen då känslan av att ligga ett pass efter slår till...

Så, jag lyfter blicken och gör omtag. Letar den där ron som fanns innan jul. Jag har inte tappat glädjen men resultatfokuset har för stor prio...

Jag har fastnat i att bara se allt jag inte hinner/orkar istället för att se vad jag gör. Närvaron här å nu har jag tappat. Blev så tydligt med kartan i handen. Orientering är en komplicerad sport. Inget du bara gör om du inte har fokus.

Igår var ett första steg tillbaka. Intervaller med orienteringsvila. Bara en miss och jag lyckades översätta kartan! Den känslan lixom. Avslutade med 12 st 70/20 i skogen bara för att få släppa loss farten. Kräktrött! Lyckades få lite fart under fötterna, även om löpningen är sjukt avvaktande i terrängen ännu...

Idag är det kvalitetsmys med en sjuk sebbe. Varit en hostig natt så är en loj grabb som halvsover i soffan idag, passar mamma bra. Regn å rusk ute med... Som gjort för att göra ingenting.

Är en lyckligt lottad prick. Har kloka vänner som hjälper till att reda ut det röriga nystanet å en man som alltid finns där! Jäklar va han får stå ut med bergochdalbanan Johanna. :)

helgen är passerad. Träden swischar förbi utanför tågfönstret. Reflektion.

I helgen har jag varit en grinig tonåring som surat (surar fortfarande) och betett mig totalt orationellt! Så jävla icke konstruktivt! Vart har det lett?

När jag tänker efter så orienterar jag som min mentala hälsa är just nu. Blicken så jävla låst vid mina egna fötter, noll framförhållning och får panik när jag inser att jag inte har koll på läget, när jag inser att jag befinner mig på en plats jag inte trodde jag var på... Hur löser jag uppkomna problem? Genom att cirkulera runt och handla orationellt.

Jag överväger att knyta åt koftan hårdare runt mig och intala mig att jag inte är bättre än såhär, samtidigt som den där brinnande elden inom mig skriker att jag visst är det! Hade det inte varit för elden hade jag ju inte blivit så ledsen, besviken, förbannad och frustrerad, eller hur? Jag vet att jag kan leverera bättre, jag vill leverera bättre och jag hade förväntat mig mer av mig själv...

Men, nu skulle jag vara rationell... Eller hur?

[Bild]

Fått kartor. Analyserat. Funderat. Konstaterat. I skogen känns det bitvis bra. Rätt beslut. När jag kollar kartan och jag funderar ett varv till skulle jag nu tagit ett annat beslut vid kanske 75% av kontrollerna. Undermåligt betyg.

Nåja, för att lyckas få upp ena foten på fast mark iaf. Har jag givit mig själv de bästa förutsättningarna? Svar nej. Dagens lopp var säsongens tredje kartpass i dagsljus.
Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Svar: tävlat mer. Tränat mer. Det finns barmark hemma.

Gör om gör rätt.

Nu blir det omtänk vad gäller träning. Iaf om jag vill bli bättre på orientering...

Ska återgå till analysen, sura lite mer men sen försöka lyfta blicken, se framåt och plocka med mig godbitarna från helgen, jo, för några finns det...

igår var det äntligen dags för säsongspremiär! 11.3 km och 480 höjdmeter skulle avklaras...

Plockade 1:an å 2:an med fint flyt. Sen långsträcka. Underskattade mig själv orienteringsmässigt, kollade inte ens efter vägval utan drog planlöst i riktninf mot kontrollen... Vilket innebar, klättra upp, springa några meter, hasa ner... Åsså göra så ett tag. Självförtroendet dalade och farten med det. När jag väl kom ut på stigen gick det bättre...

Ikapphunnen med 4 minuter av konkurrent. Insåg att min löpning var betydligt bättre än hennes och tuggade på i den knähöga ljungen. Plockade efterföljande kontroller med fint flyt, mycket mer offensivt men ändå lite avvaktade... Långsträcka igen. Stod på lite mer. Drog lite snett men tappade redde upp det. Går rakt mot kontrollen, tycker det ser för "lätt ut" så kollar den inte ens utan börjar leta 75 m bort! Va fan din jävla amatör!!! Kollar tillslut kontrollen och jomenvisst, det är ju din!

Plockar följande kontroller rätt ok, lite längre sträcka igen, fin fart mot den men krånglar återigen med kontrolltagningen...

De 4 sista kontrollerna plockar Jag otroligt oengagerat och tappar 1 min per kontroll mot segraren, säg totalt 2 min då för att inte överskatta min löpförmåga... Haha...

Problemet: under banan och precis vid målgång känner jag mig typ nöjd att jag klarat banan. Efter en minut inser jag att det här var ju inte alls vad Jag tänkt mig. Varför fegar jag??? Ägnar eftermiddagen till att sprida dålig stämning och sura. Häver det stundvis med godis...

Eftersom det är samma område idag så får vi inte kartor, analyser uteblir alltså. Eller, jag slänger en grisblink på sträcktiderna och inser att de kontroller jag tagit offensivt och med självförtroende har gått bra i jämförelse med segraren...

I kroppen finns mycket vilja och höga förväntningar, och självförtroende... Ut kommer... Ingenting. :(

Ja, kartpassen har ju inte stått som spön i backen så kan vara en orsak.

Ny dag idag. Halva banlängden men lika många kontroller, lovar kontrollplock och riktningsförändringar och fokus på annat än fart. Offensiv å självförtroende vill ja se! Leverera för fan!

tutelitut, tåget går. Enligt tid hittills. Är ju spännande att resa långt med tåg, har ju ingen aning om när vi kommer fram!!! Järnväg har ju inte varit det mest pålitliga resesättet den senaste tiden... Så. Investera! Snälla staten! Gört! #dubbelspår

Denna vecka har varit märklig. Riktigt mentalt urfuckad. Träningsmässigt rätt ok. Pangade lite för fort i måndags, men nödvändigt mentalt. Ordentlig dipp i tisdags så då blev det vila, orientering i onsdags (ingen björn, ingen hund eller något annat mördardjur som försökte äta upp mig). Foten kändes bra oxå. En riktigt skitdag igår. Riktigt. Jävla. Skit. Tur för mig att det var friskvårdsdag! Eller tur för mina kollegor. Tuggade intervaller till lunch och innan hämtning av en av sockersmulorna mina invigde jag mitt kort på sports gym och hetsade lite med Superanna! Fy fan va skoj! Träningsvärk idag!

Tidsoptimisten i morse skulle hinna lämna barn, äta njutfrukost, packa, köra ordentlig rörlighet och gå till tåget som gick 8.53 Tidsoptimisten hann lämna barn lugnt å sansat men fick sedan kasta sig i frulle medan väskan packades och sedan lubba till tåget.

Iklätt mig kompressionsstrumpor och tights och hoppas på underverk.

[Bild]

Reser i mjukisar... Orka sitta i något annat i 8 timmar!!! Eller 10 snarare. Åsså blir det ju så varmt med kompressionen, skulle tatt kjol...

Blir ev stretch på tåget sen. Eller ikväll. Känner mig grymt stark iaf! Å jävligt kul ska det bli, å känner självförtroende...

Får springa huvudklassen, befarade att inte få det eftersom min ranking suger... Men sedär! Är ju ett world ranking event å tror jag kom in på min ranking där. Fick ju fina poäng på militär-VM!

[Bild]

Rull mot Fengersfors och premiären av Swedish League! Hur. Jävla. Kul. Som. Helst!!!!

på en cykeltur, milt sagt. Idag var planen en premiärtur med cykel å vagn å därefter kolhydratsladdning eftersom det vankades barnkalas. Dock har det blåst kanske orkan ute hela dan å födelsedagsbarnet kräktes oannonserat så vi valde att inte åka på kalas. Eller ja, det blev inget kalas. Har barn vattkoppor kan det firas med kalas där friska barn bjuds in för att vattkoppifieras men när ett barn kräks så hålls inga kalas... Diskriminering mot magsjuka tycker jag! Solklart fall! Hade jag vart magsjuka hade jag anmält!

Funderade på vad som är kul att göra när det blåser. Kom inte på något. Allt är tråkigt när det blåser. Hatart! Grillen måste flyttas för att inte lägga sig å gråta kol på gräset å studsmattan måste vi försöka komma på hur vi ska förankra eftersom det blir en vandrande sån annars.. Barna vill ut. Övervägde att knyta fast dem i ett snöre å låta vinden yra runt med dem på ett kontrollerar sätt. Meningen med snöret är för att slippa springa runt i grannskapet å leta bortblåsta barn...

En annan tanke som slog mig var att vi hoppade upp på studsmattan å inväntade nästa byvind och vips hade vi en flygande matta, dock rätt omöjlig att styra skulle jag tro. Ja, nu fattar ni hur mycket det blåst här idag. Å nej, jag är inte ett dugg dramatisk och överdriver inte det minsta...

Efter att grill å studsmatta säkrats bestämde vi oss för en biltur. Vi drog till Smitingen... Dit skulle du inte åka idag för att titta på vågorna. Nu gjorde ju inte vi det så vi var alltså på helt rätt plats!

Jag å sebben gungade lite. Å japp, vi sprang ikapp i sanden. Det springs alldeles för lite intervaller i sanden! Foten kände för övrigt riktigt bra!

Det kastades macka (utan ost).

Å skuttades på lätta fötter bort till Klubbsjön. En väldigt trevlig dag må jag säga.
Jag har även hunnit med lite terapi i form av att snickra på huvudgavel med förvaring. Snickra är förjävla bra terapi. Ja hantverksjobb överlag... Du blir lixom klar med det. Å du ensam är skyldig till hur bra/dåligt det blir... Ska fan bli snickare eller nåt ist..

igår genomfördes säsongens tävlings-, kart- och barmarkspremiär på en å samma gång. Reflekterade lite över det innan och sammanfattade det som typ oseriöst. Haha... Nåväl. Uppladdningen lämnade mer att önska, men vaken vid 22.38 igår var jag iaf. Gick knaggligt till ettan å tvåan. Bommade rätt rejält men försökte undvika att tänka på hur mycket tid som verkligen flög iväg. När en tränat mer karta och är säkrare så kan en 20 sek bom kännas som en evighet medan en 1-Minutsbom känns som spik när kartformen är som den är nu... Intressant det där.

Stabilt till 3:an vilket resulterade i 3:e bästa tid till den kontrollen... Å så fortsatte det. Någon bom här å någon där och däremellan fina stabila kontroller och då hänger jag med. Löpformen är god, lite långsam dock. Känsla av att jag joggar i skogen men det hör ju ihop med kartovanan... Jag tillämpade även lite ofrivillig gymnastik i skogen. det rullades runt och slogs kullerbyttor. Högerfoten stukades typ 70-11 gånger och just nu ignorerar jag utseende å känsla i den. Säger som Bertil alltid sa: det springer du bort! Asså, första gången i skogen på säsongen, det är svårt att inte skratta åt sig själv... Faller ju som en fotbollsspelare!

På väg till 10:an, en rejäl långsträcka, slog jag upp ett tält strax innan kontrollen... Kändes så. La uppskattningsvis 5-7 min, om inte mer. 2/3 gick kanon, sen stötte jag på en klubbkompis och vad som hände där efter vet jag fan inte. Klämde fast kartan under armhålan å bara drog, eller nåt. Hade en plan men avvek från den å bara sprang på måfå. Det är ohyggligt korkat, speciellt på natten å speciellt i denna terräng som typ saknar nivåskillnader... Tacka vet jag Norrland där det alltid finns något berg stt springa upp å läsa in sig på... Här handlar det snarare om fartgupp...

Hittade den där jävla kontrollen precis när jag bestämt mig för att skita i ett... Gav upp på väg till 11 å 12, men lärdom vis så bestämde jag mig för att inte riktigt bryta ihop helt utan försökts bita ihop. Skuttade på lätta fötter in på en 21:a plats, en mellanmjölksplacering. Grymt pigga ben som önskade en dubblering av banan. Måste lära mig mata ur mer fart ur dem...

Ingen seger men det finns ju ett sätt att alltid sluta som vinnare; genom att glädja sig å andras framgång. Missförstå mig rätt, jag ser ju helst att jag själv är bäst :), men blir så glad över att se andra ta kliv framåt och lyckas. Vet hur många sliter å är gött att se de få betalt för mödan!

Nu är det snart dags för 10-milaträning! Underbart att få springa i dagsljus!

Där jag pekar, där förlorade jag det... Totalt... Haha... Trodde jag kom till en sten men litade inte på mig själv utan påbörjade någon slags missing people- verksamhet och rörde mig runt i cirklar och zikzak mot kontrollen. Jävla amatör!

efter två veckors typ obefintlig träning utan istället förkylning likt en nära-döden-upplevelse är det dags för säsongspremiär imorrn! Är nästan lite tradition att det sker i mörker...

Kul ska det bli!

Två veckors vila har resulterat i en hel del tid för eftertanke. Jag är fast i mellanmjölken! För att vara ultralöpare springer jag för lite, för att vara "vanlig" löpare/orienterare springer jag för sakta. Jag är alltså inte bra på något! Det speglar den senaste tidens mentala bild.

Ja, så vi bryter ihop å försöker komma igen...

Ser fram emot friska, starka veckor! Med många mil!

Jo... Så säsongspremiär imorrn på natt-SM. Startar typ 22.38 Vid läggdags lixom...

på att datorn uppdaterar klart...

Jag vågar knappt säga det, jinxar de väl då, men idag ska jag springa! Om benen kommer ihåg hur de ska göra. Jag sitter med det angenäma problemet med vart jag ska springa... Ska jag dra stig till Smitingen, chansa på att det är bart, eller ska jag dra runt välbekanta men alltid trevliga Örsjönrundan? Örsjön vet jag ju typ hur lång tid det tar= ingen stress. Stig till Smitingen kan ta hur lång tid som helst, har ju noll koll på snöläget...

Hmm... Får se, kanske blandar lite... Men har ju bara lurren på mig.

Har några timmar på mig...

Idag har jag bestämt mig för att bli sockerfri. Har vältrat mig i socker de senaste veckorna. Får jag inte endorfinkickar måste jag ha andra kickar... Kommer bli en plågsam vecka... Haha...