Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Johanna Bygdell - 18 juli 2015 14:15

imorrn är det dags för oringen. 10-kmish bana. Hoppas gpsklockan visar typ samma, att jag inte vimsar runt alltså. Elit it is. Det betyder sprint, inte min grej men positivt är att du inte tappar så mkt tid på det.

I övrigt är kroppen inte sådär som den var i våras. Dock beeeetydligt bättre efter besök hemma hos Maria och Sebbe och lite tens-behandling, därefter plågsam vila i några dagar. Iofs inte helt tokigt eftersom jag hann slipa å måla möblerna på altanen.

OL-motivation var för övrigt i botten under vilodagarna. Funderade, tänkte å filosoferade. Tror Korea spökar. Anmälde mig till oringen främst för att få bra träning inför Korea... Sedan inser jag att det troligtvis aldrig kommer bli någon VM-medalj... But life is a bitch and then you die.

Depp, fundering och motivationssökning. Googlade ultralopp å då blev allt bättre. Köttade efterlängtade intervaller på fredagen å skuttade runt i knähögt blåbärsris, å vem blir inte lycklig av det?

Nu rullar vi mot Borås. Jag börjar bli OL-sugen. Om det går bra, å varför skulle det inte göra det?

Av Johanna Bygdell - 14 juli 2015 23:35

jag bad om Quick fix å fick det. Försöker hindra benen från att springa iväg. De vill lixom skutta, springa långt, springa fort, bara spriiiiinga! Jag trodde de kändes ok innan, att de var på bättringsvägen, men nu! Shit pomfritt! Sebbe (inte sebbelito) tryckte på min ena lårmuskel och jag skrek. Jävlar va ont. Sen fick jag ström i benen.

Å sen blev jag frisk!

Nu skall jag helst typ vila... Haha... Springa lite på fredag. Det är tisdag idag... Kan ju inte skada att simma lite väl?

För övrigt så borde Sebbe ta emot folk. Kunnig som fan! Å fattar det här med uthållighetsidrott. Tar han emot folk så kommer jag rekommendera alla jag känner att gå dit.

Nu ska jag sova... Jag kommer drömma om löpning inatt. Haha...

Av Johanna Bygdell - 14 juli 2015 13:01

på söndag drar oringen igång. Jag känner mig inte snabb. Ett intervallpass har upplevts. Kändes bra då. Igår skulle jag ut å tugga runt Örsjön tänkte jag men fick tänka om redan vid badhuset. Kroppen svarade inte. Varje steg kändes jobbigt. Kände mig så svag. Blev en mil ist. Försökte lyfta benen lite, insåg att där är lite utav problemet. Det går inte att lyfta benen. Pressade ner en km til 4.20 men det var inte behagligt såsom det brukar vara.

Stretch!

I morse drog jag till gymmet. Körde Johannas grymma benpass. Inte alls med den energi och frenesi som jag är van! Jävla ben! Framsida lår å höftböjaren, svaga som attan.

Stretchade. Känns mjukt men tror jag är stel.

Googlat. Självklart! Låter som något som är vanligt förekommande hos ultralöpare. Löpstilen blir ju lite annorlunda när du springer 13 mil. Men hur undviker jag detta?

Testar styrka nu och stretch. Hoppas på under. :)

Är ju ny i ultravärlden. Gör misstaget å ser hur andra klarar det. Vilar två dagar å sen fullt ös. Jag vill oxå kunna det!

Nåja... Learning by doing.

Av Johanna Bygdell - 11 juli 2015 22:17

ja, det kostar att ligga på topp. Eller ja... Haha. Ja, men det kostar fan att tävla. Jag ligger inte på topp, eller jag vet inte. Det jag vet är att jag gillar att springa, långt å länge och i terräng.
Försöker motivera mig att springa kort och snabbt men helst av allt vill jag bara ut å mala... Eller... Jag vill orientera med. Gillar det där mentala.

Men det kostar. Småpengar. Eller ja. För den som inte har hus å familj kanske. Vill testa Ultravasan, men 1400 pix för att springa en tävling. Nej. Jag betalar gärna för att springa, Men gränser finns. Axa är på gränsen. Jag gillar tävlingar som är små, okomplicerade, familjära och innerliga. Urskogsloppet är ett, high coast ultra är ett annat. Hälsingetrailen är ett annat. Tyvärr var kroppen för sliten för det sistnämnda.

Axa är en upplevelse. Härlig terräng å härligt att dela det med andra. För mig hade gärna banan fått vara längre, typ den dubbla. Då slipper jag springa så fort, för det är inte min grej. Hur ska det gå på oringen? Gah!

Ja... Men sponsring. Med sponsring skulle jag kunna tänka mig springa fler lopp. Typ Ultravasan. Skulle vara skoj. Tyvärr lockar inte banan mig så pass att jag vill betala 1400 spänn. För ogenuint, men vill fan springa ändå. Tilt i hjärnan. Att springa 9 mil, fort. Utan att behöva gå. Läckert! Å inte en massa asfalt. Asfalt dödar min kropp. Dödar min själ. 9 mil, det vissa åker på skidor, det är ju inte min grej, skidor...

Näe, men lite sponsring vore fint. Skulle behöva nya skor med eftersom jag lyckats försnilla mina nyinköpta
Mudclaw, endast löpta 20 mil! Jag är fan statsanställd! Min frihet är flex. Måste uppenbarligen träna mer. Springa bättre. Eller byta jobb? Jag är grymt effektiv! Låt mig träna 2 timmar i snitt om dan, jag kommer leverera 8 timmars jobb, sån är jag.

Av Johanna Bygdell - 10 juli 2015 16:34

kroppen ville ju absolut inte som jag. Hade inte simhallen varit stängd hade jag varit där men nu blev det vila ist. Japp, om kroppen säger aj så lyder jag.

Körde dock kettlebells igår och lyckades väcka benen lite. Idag kom Maria på besök. Vi drog till "vårtan" å tugga backe. Jävlar va najs!

Första gick lätt. Efter andra lovade jag mig själv att det är ok att köra bara tre, hittade på 70-11 olika anledningar till att jag inte bör köra så många. Efter tredje insåg jag att jag kan inte sluta på ojämnt antal. Ägnade vägen ner åt att försöka få maginnehållet att stanna kvar.

Men det är ju så skönt! Så underbar känsla att få pressa kroppen, den säger sluta men du bara tuggar på... Mind over matter!

Farten är ju inte den högsta på de här intervallerna utan det ska ju bara tuggas. Sex stycken är eg mer ultimat än fyra, men brukar börja med fyra... Med tanke på lårhistorien de senaste dagarna tror jag tre blir bra. Läääängtar efter lugnare träning imorrn. Karta i hand och lufs typ.

Kroppen längtar efter långpass. Ut å njuta i 3-4 mil. Planlöst, avslappnat. Bara tugga. Men nu ska ju farten till. Eller har jag nått en brytpunkt? Är löpningen roligare än orienteringen? Går de att kombinera? Är lite sugen på Ultravasan. Se vad jag går för när det inte är så kuperat och inte så tekniskt... Frågan är om kroppen pallar det... Spännande. Sen är det ju Xterra just nu. Skulle vara kul å testa någon gång. Svagheten är ju helt klart cyklingen men ja. Kul å testa.

Hittade en rolig nyhet på ultradistans.se. http://www.ultradistans.se/?p=1682

Fan. Springa långt är läckert. Jävligt läckert.

Av Johanna Bygdell - 7 juli 2015 12:33

en veckas semester utan plan på träning. Eller jag hade med mig kläder men inget seriöst. Blev 8 km mysjogg med Carin och sedan 2 timmars fjällöpning med brorsan. Annars så har det ätits, ätits, druckits vin å fiskats. Å åkt bil. Nå jävulskt med bil! Boden å sen saltströmmen. Flydde värmeböljan här hemma å fick regn å rusk... Men trevligt som attan.

Nu blir det två veckor hemma. Träning, pyssel å latning står på schemat.

Dagen har ägnats åt sovmorgon följt av fredsmäklande, snickrande, roande av barn och fick för mig att baka mitt upp i allt... Om det slutar regna så mycket så ska d bli lite cykel med sebben, om han vill hänga med. Han har klättrat i vagnen två gånger hittills...

Oringen om två veckor. Växlat ner å ska nu växla upp. Började med intervaller igår. Fyra stycken ca 1,15 långa, följt av spänst och styrka. Kändes ohyggligt segt. Kändes som att jag sprang i ultrarapid. Hur sakta kan en springa? Tiderna visade dock snitt på 3.50 typ så allt för långsamt var det inte. Men känslan i kroppen...

Lite ont i höger höft, höftböjare och lår men tror det är lugnt. Träningsvärk idag. Skönt som fan!

Idag var planen två pass men sov för länge så är nöjd med det som blir av. Orientering imorrn iaf. Måste ut å nöta karta å terräng. Vill ut å nöta karta å terräng!

Dags att fredsmäkla, plocka ur bullarna ur ugnen å kila upp och skruva klart på skjutdörren...

Av Johanna Bygdell - 27 juni 2015 19:56

Klockan 00.00 natten mellan fredag och lördag gick starten på torget i övik. Jag var laddad men inte ultimat förberedd med tanke på ca 2 veckors spökande av förkylning.

Vi lunch hämtade mamsen å pappsen upp mig å vi drog till brorsan lägenhet. Fantastisk att kunna ligga där i soffan å sova till någon kass film.

Jag drog som vanligt iväg vid starten men fick sällskap av den som slutade etta å trea i herrklassen, sjukt trevligt
Med sällskap.

Till Köpmanholmen var jag 10 min snabbare än ifjol. Jag som skulle öppna lugnt. Strax innan köpmanholmen började jag plågas av håll. Det övergick till ont i tarmarna å bakåt ryggen. Antagligen nyponsoppa som kroppen inte pallade. Genom hela Skuleskogen var jag sjukt sömnig å ont i magen. Supermamma å superpappa dök upp å heja när jag passerade entré syd. Var sjukt sugen att hoppa i bilen. Vid det här laget hade dem blivande vinnaren dragit å även trean, men det var skönt att springa lite själv.

Härliga slåttedalsskrevan. Där passerade han som blev två i herrklassen på ytterst lätta fötter.

Jag övervägde som sagt att bryta vid skule men bet ihop. Trean väntade in mig, han ville ha draghjälp. Min taktik var att gå i uppförsbackar och släppa på nerför. Å den planen följde vi. Tuggade i 4.30 fart nerför å låg runt 5.10 om d var platt.

High coast ultra är sjukt kuperat å tekniskt, även om det är en del asfalt å grus. Du plockar drygt 3000 höjdmeter på de 13 milen.

Tempot vi höll var mycket gott. Länge snittade vi 6.18 men efter Nordingrå blir det backigt naaaanting. Jag insåg att vi borde kunna komma in innan 14.00 men missbedömde tiden det tog Att springa de 12.8 km till fjärdbotten. Du ska passera ett litet berg, Nipberget. Det är inte bara kuperat, det är tekniskt med!

Trött som fan! Det där med att växla från att ha gått till att springa. Den smärtan i låren!

I Fjärbotten hoppade brorsan in som
Pacer men vi höll ett sjukt tempo, han är inte så tränad som han brukar, så vi sprang ifrån honom.

Sista milen. Döda mig. Fan va trötta vi var. Med 4 km kvar insåg jag att vi hade möjlighet att komma under 15 timmar. Vi gick till toppen av vedabron, men sen matade vi. Fan va ont det gjorde! Innan vi nådde brofästet blev vi dock tvungna att gå, likaså sista biten. Vi snubblade in tillsammans på tiden 15 timmar å 39 SEK. Segraren vann på ofattbara 13.45

Trött. Men lycklig. Yrsade runt, snacka me folk å fotas. Intervju med SVT, men den blev kort. Jag hade legat på hårt sista biten å intr fyllt på när jag kom i mål. Svartnade för ögonen. I med mat så jag iaf kunde duscha.

Mudclaw är jag lite besvikna på, hala, mycket hala på blöta stenar, men annars funka de bra.

Under loppet drack jag resorb, enorma mängder vatten, gainomax å Cola. Lyckades peta i mig lite pärmos i nordingrå, åt alltså enorma mängder mot ifjol.

Kroppen mår skit :) but i like it. Ont i alla muskler. Fötterna ska vi inte tala om... En söt blånagel har jag med.

Hade med mig ett gäng hängivna supportrar, mamma, pappa, brorsan å maken å barna! Helt jävla underbara människor! De har alla del i min seger på 1 timme å 37 min.

Nu blir det vila. Skönt!

Krossade min tidigare tid med 2 timmar å 32 min! Deru!

Av Johanna Bygdell - 21 juni 2015 21:50

det blir ju inte alltid som en tänkt sig. Men ibland är det mer frustrerande än vanligt. På fredag är det High Coast Ultra. Jag har längtat sedan ifjol. Jag har haft min karriärs bästa träningsvinter. Jag har sprungit långt ifrån så många mil som "riktiga" ultralöpare. Eller ja, typ professionella, å jag jämför mig ju med dom. Så är det bara. Men jag har tränat mycket, av mycket. Simmat, cyklat, sprungit och kört styrka. Och jag har varit hel och relativt frisk.

Men, två veckor innan händer det. Förra lördagen bevisade jag återigen för mig själv att jag är i mitt livs löpform, jag dansar fram. Jag blir inte trött. Jag ler hela tiden. Jag älskar min kropp. Den lyder mig. Hela tiden! Men så... Söndag; seg. Ok med vila. Greja hemma massor ist. Tisdag. Drog till gymmet men gick sådär och känslan under dagen blev inte bättre. På kvällen känner jag förkylningen komma krypande. Onsdag. Usch. Blir bättre under dagen å drar på orientering. Ingen turbofart. Känns bra. Torsdag inte bra. Blir vila. Vila, vila, vila. Tråkigt som fan, men har lärt mig känna min kropp. Lätt jogg idag. Hoppas på underverk.

Planen var att kötta som fan fram till idag för att sedan lätta upp, köra lite alternativt och bara mysa. Då hade jag stått där på fredag med en stark, pigg och löpsugen kropp. Nu oroar jag mig över att kroppen inte ens kommer bli så frisk att den kan springa.

Men, pumpar i mig te och försöker ta det lugnt. Det ordnar sig. Men är tufft mentalt just nu. Jag vill lixom inte bara springa, jag vill springa bra!

Presentation


Tvåbarnsmamma med en förkärlek till löpning! Har ett nyväckt intresse för ultralöpning men roar mig även med orientering, simning, cykling och alla annan tänkbar träning...

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards