Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Johanna Bygdell - 7 augusti 2015 10:35

* trumvirvel* MIG!!!

Helt utan konkurrens!

Igår var jag en rätt bra mamma. Morgonjoggade. Kände av ryggen. Bestämde mig för att avstå Inov8-sprinten för att vila ist. Packade in alla i bilen, drog till foten av välliste ist. Sedan vandrade vi upp. Sebbe var trött. Det borde jag insett. Det gjorde jag inte. Ingen bärstol med. Inte rimligt att en 2,5-åring, som redan är trött, ska orka hela vägen. Men halva gick han. Åsså fika vi å barnen härja som fan ( vart kom den energin från?) å sen gick han halva vägen ner oxå.

Två vråltrötta barn på kvällen. Som vanligt tror jag d ska sova hela natten men blir självklart tvärtom. Rokad som slutade med att jag sov på golvet. Satt till 02 och strök två barn på huvudet. Sen verka de somnat lite djupare. Och nej. Jag var inte så trevlig på natten när limpan vaknade och gnällde över ingenting. Jag var en riktigt dålig förälder men frustration sprutande ur öronen över att barnen inte sover på nätterna! Det sliter. Det sliter som fan!

Upp vid 6-hugget. Jag hädde igång teven å kravlade med en ledbruten kropp tillbaka till sängen. Bästa momma å moffa gick upp å roade. Vid 9-tiden lyckades jag vakna till liv. Sebbe är trött som fan, Linus med. Bestämmer oss för att de ska sova innan vi gör något idag.

Ja, å här går jag, en timme senare och försöker få en övertrött sebbe att somna... Wish me good luck!

Funderar på att adoptera bort mig själv till en älgfamilj i skogen..

Jag önskar barnen sov på nätterna! Jag önskar jag inte blev så arg av frustration när de inte gör det. Barn; mamma älskar er även om det inte verkar så ibland...

Av Johanna Bygdell - 6 augusti 2015 16:39

igår var det dags för 5 km löpning med totalt 1km höjdskillnad: #PPverticalk
Ifjol var jag med på Ottfjället upp och det var plågsamt. Otäckt. Oskönt. Det visade sig att jag hade järnbrist vilket medför att syresättningen av musklerna typ uteblir och för mig drar baksidan av benen ihop sig totalt, främst vaderna. Jag kom typ sist, nästan.

Kände mig inte alls fysiskt förberedd igår. Alldeles för lite backträning. Fick avbryta passet i måndags på grund av ryggont. Panikmailade Håkan the sjukgymnast och fick en akuttid. Domen var överansträngda muskler och smärtan botades med mer smärta i form av lufttrycksbehandling. Ajsiajsi. Han tejpade ihop spillrorna och gav mig träningsförbud.

Igår var jag nervös. Eller det gick över efter en liten jogg. Noll krav. Men förväntningar, som alltid. :)

Knappt 20 min innan start ser jag att skorna är trasiga! Paniktejpar med 6 min kvar till start.

Starten går. Stod långt bak. Tog tvärstopp i första riktiga backen. Klämde mig förbi. Jävlar vad brant! Det hade jag inte förväntat mig. Försökte springa lite där det inte var tokbrant men folk var i vägen. Bufflade lite. Kom en brant lerig slänt med rep. Vänster sko hade noll fäste på grund av tejpen. Haha...

Mata förbi några tjejer. Kändes bra. Hörde att jag låg trea. Hade en låt malande i huvudet. Förträngde tröttheten och lät låten mala. Benen bara trummade på. Höll mig på en kontrollerad nivå, livrädd att tröttheten skulle slå mig.

alltså, det var brant. Jag fick gå, men höll ett ok tempo. Det som piskade på var tankarna på backen upp mot Nipberget... Den är brutal, lång och brant. Sen att du sprungit typ 9 mil då du kommer dit spelar kanske oxå

in. Nåväl. Jag tänkte på den backen åsså malde jag på.


vips var jag vid kabinbanan, påhejad av mamma, pappa å kidsen. Den sista kilometern var nema problema. Jag kikade bakåt och insåg att jag skulle behålla min tredje plats! Jävligt skönt! Å känns som en fin premiär vad gäller vertikala kilometrar. :)


väl uppe på Åreskutan bjöds det på våffla, satt riktigt fint!


bäst av allt var känslan i benen! Som jag längtat efter den! Pigga och hungriga efter mer backar. Var nästan lite besviken över att det var slut så snabbt!


men blir mer på lördag!!!! :)

Av Johanna Bygdell - 4 augusti 2015 23:39

jag vet inte vad det är för fel på mig. Jag inser inte mina begränsningar utan bara gör saker. Så dumt. Jag har tydligen fått någon slags övertro på mig själv, hävdar att jag är bra, men suger lite att jag inte riktigt lyckas med det jag vill. Och blir sur för att resultatet är så dåligt, fast är resultatet dåligt? Kan jag förvänta mig att springa i klass med världseliten när jag tränar kanske 1/5 del av den orientering de tränar? Å kan jag förvänta mig att cykla 66km, varav 30km i skog, på 3 timmar när jag hittills i år cyklat ett pass i skog, på 5 km. Å det var på typ elljusspår.

Jag är dålig på realism. Jag är ingen realist. Sånt är tråkigt. Jag kan inte vara med på tävlingar "bara för att delta". Någonstans inom mig finns tron på att bara jag har en fantastisk dag så spöar jag skiten ur alla. Det driver mig. Fuck realism!



Nåja. Tillbaka till loppet. 66 km. Start i Långviksmon. Rysningar av behag på väg upp till Ö-vik på grund av Höga Kustenleden. 15 timmar till fots, 1 timme med bil.

Satte nummerlappen som skulle vara på cykeln på tröjan å vice versa. Orka inte byta. Testade första 3 km på banan. Haha. Skrattade åt mig själv och mitt beslut att vara med. Övriga tävlande meckade med dämpning och skruvade å hade sig. Jag var glad att jag hade dämpning. Kände mig sponsrad; kläder från syrran å cykeln är brorsans gamla från härligt 90-tal. Pannbenet är mitt.

Varför anmälde jag mig? Hörde rykte om att det är få anmälda så det kanske inte blir av några fler gånger, alltså kanske sista chansen. Anmälde mig självklart i tävlingsklass, något annat alternativ finns inte! Kikade på motståndet å rankade mig inte sist iaf. Jag vill ju vinna. Haha... Ödmjukt och realistiskt.

Dags för start. Alla cyklade ifrån mig. Ut på en liten rotig stig. Smalt. Sand. Spårigt. Skutt, skutt, vingel, vingel. Vacker tallhed.

Ut på skogsbilväg. Cykla som en gnu, cykla om. In i skogen, fel växel, av cykeln, omcyklad. Distanserad. Ut på grusväg. Cykla om, jaga på. Ut i skog, fel växel, kedja hoppar. Omcyklad.

Ja, sådär höll det på. Lagom uppför på stigar går det bra. På vägar går det fantastiskt bra. På allt annat suger jag. Haha...

Visste att vi var fyra tjejer föranmälda i tävlingsklass. Passerade två i en härlig uppförsbacke. Tävlingshjärnan vaknar. Visste (hoppades) att vi avklarat den mesta skogen, å jag ägde på väg!

Vätska efter 30 km. Hade inte med mig något eget. Smart!!! Eller inte. Du blir varm av att cykla, spec i supertröja...

Nästa vätska kom vid ca 50km. Då började jag bli låg och riktigt törstig. Fyllde på vad jag kunde. Sista milen var en plåga. Sista 3 km övervägde jag att lägga mig i blåbärsriset å äta blåbär!


Jag rullade i mål på typ 3.39, 25 min efter segraren. Belönade mig med thaimat.

Surt sa räven att två hade efteranmält
Sig eftersom det petade ner mig till 4:e plats. Men jag kom inte sist. Jag kom i mål. Jag överlevde. Jag ramlade inte. Jag tyckte kanske inte att det var jättekul men banan var fantastiskt fin! Skulle hellre sprungit den! :) skulle antagligen gått nästan lika fort... Haha.. Nej. Skoja bara. Eller i skogen skulle det gått fortare.

Jag borde ha tränat mer grenspecifikt innan. Jag borde ha ätit något efter frukosten 07.00 eftersom starten var 11. Jag borde ha haft med mig vätska och energi. Cykling är en jävla materialsport!

Lite samma lika som när jag sprang min första ultra, fast ultran älskade jag!

Det negativa som kommit ut från detta är att min rygg är inte glad på mig. Inte alls. Fick avbryta intervallpasset igår. Besökte Sjukgymnasthåkan idag som behandlade mig å gav mig träningsförbud idag. Även blåbärsplockningsförbud.

Jag har nu smetat in ryggen med tigerbalsam. Masserat den med en boll å ser fram emot att vara riktigt vass på morgondagens vertical run i Åre! Deru!

Åter till min övertro på mig själv. Jag förstår den inte. Bottnar det i att jag för första gången i mitt liv hårdsatsat mot något (som inte blir av) och därför booztar mig själv genom att intala mig att jag är jävligt tränad å bra? Haha... Märkligt. Eller är det åldersnoja? 33-årskris?

Ja. Vi får väl se. Just nu grubblas det mycket. På framtiden. Den idrottsliga.

Ja.. Vi får väl se...

Av Johanna Bygdell - 26 juli 2015 21:33

asså vilket jävla väder! Spöregn! Hällregn! Blåst! Dimma!

Men benen ville springa, så klart det ska få springa! Det var hög tid för mig att testa banan för Härnö trail!

Start på Vårdkasen, hopp å lek ner till geologstigen, sandlöpning, grottstigen, hopp å lek upp på Vårdkasen, ner för halva slalombacken å sen upp igen. Totalt 21 km men för mig blev det 22 eftersom jag envisas med att springa fel.

Trollsk låg skogen och väntade på mig. Slingan är stödsnitslad med röd snitsel, jag missade den på några ställen å fick springa runt å leta lite. Karta är nödvändig än så länge.

Faaaaaantastiskt mycket vatten på stigarna. Som att springa i en bäck bitvis. Sjöar stundtals. Å myrarna! Slurp! Halt som sjutton.

Skuttade av ren å skär glädje! Klättra, hasa, trippa å hoppa. Utmanande bana. Mycket obanat. Häftigt! Vill släpa ut alla traillöpare/stiglöpare på denna bana. Låta dem uppleva riktig löpning! Hela kroppen blir trött.

Bitvis rejält brant. Och halt. Lite läskigt. Huvudet blir trött av att leta väg för fötterna.

På Smitingen drällde det av surfare. Jag å surfarna. Extremsportarna! :)

Normalt bjuder detta ställe på en fin utsikt över Gånsvikshamn, idag hörde jag bara hur havet argsint piskade klipporna.

Och här brukar du se stan. Idag såg du dimma. :)

Men ja. Vilken bana. Har sprungit alla stråk tidigare men inte i en följd. Tänk att jag har denna fantastiska terräng utanför min dörr! Tänk att alla i Härnösand har detta i omedelbar närhet! Helt jävla fantastiskt!

Jag sprang och log idag. Medan jag klättrade, hasade och krånglade mig fram. Häftigt! Det är inte traillöpning, det är extrem traillöpning, med inslag av bouldering typ. Haha... En föraning om vad orientering kan bjuda dig på!

Märks att banan är lagd av orienterare. :) men inte enbart för orienterare, utan för dig som vill uppleva naturen nära inpå.

Drygt 2 mil som tog mig cirkus 2,5 timme, och då lufsa jag inte.

Ja, jag är endorfinhög, men så läckert det är att springa i skogen!

Av Johanna Bygdell - 26 juli 2015 21:12

i fredags var det la grande finale!

Torsdagens etapp glömmer vi. Det enda positiva med loppet var en sträckseger, till kontroll 14, men det var bara för att jag kom till 14 före 13. Var stressad vid start. Medeldistans är inte min grej. Är för långsam. Orienterar för långsamt. Gav pararellfelen ett ansikte. Flipperspelsorientering. Studsade runt i skogen. Bökig terräng, sprang typ dubbelvikt och stenigt å stötigt. Ryggont som ett brev på posten.

Fredag. Jaktstart. Ca 10 km. Motivationen rann helt plötsligt av mig 10 SEK innan start. 4 minuters bom till ettan. Ikapphunnen av bakomvarande löpare. Bet ihop. Bestämde mig för att välja vägval beroende på hon framför mig. Ville springa själv. Valde rätt vägval. Kom ikapp folk. Ryggont. Fokus på att springa så ryggen inte gjorde ont. Lufsa på. Drog ifrån. Gjorde ett oooootroligt dåligt vägval. Tappade. Trött. Less. Ont i ryggen. Sprang förbi en kontroll. Sprang tillbaka...

Gick ut som 23:a, hade 19:e platsen inom räckhåll men blev 21:a. Tror mig ha kapacitet för topp 10, men då måste det stämma och farten måste vara högre. Jaja... Nästa år blir det "vanlig" klass. Ger upp elit. Jag har inte motivationen... Det blir inte kul.

På lördagen kändes benen sjukt pigga! Jag jagade barnen, hoppade, skuttade! Utan smärta! Spänst! Vad hände? Behöver 5 tävlingar för att komma igång... Haha...

Sebbelito målstämplar sista etappen! Heja!

Åtgärd för att slippa huvudhäng... :)

Av Johanna Bygdell - 22 juli 2015 19:38

idag hade eliten vilodag. Jag firade det genom att gå 2 km till TC, springa miniknat med Limpan, går 2 km tillbaka till parkeringen och därefter dra till Borås djurpark och vandra runt där i typ 3-4 timmar. Benen känns sega å trötta. Surprise! Haha...

Vandrat runt i kompressionsstrumpor i förhoppning om att det ska bli bättre.
Jag borde antagligen gått kanske 1/4 av alla steg jag gått idag. Men borde och vilja är inte samma sak. Jag vill ju göra saker med familjen å då får vilat stå tillbaka... Blir ju en mental vila typ...

Är ju det här med att kombinera elit med familj. Det suger! Jag vill äta kakan å ha den kvar! Nu springer ju inte övriga familjen så det funkar men är astråkigt att ha starttid helt frislängande från övriga klubben... Å sprint när de andra har vilodag, å vilodag när de andra springer... Pass. Å sprint. Varför? Jag vill ha långa tuffa banor... Alternativet blir H21 nästa år, om de inte börjar med D21 lång igen... Haha...

Djurparken var mysig. Grymt barnvänlig.


Linus var typ två djurhagar bort... Förstår inte vart han får sin iver och otålighet ifrån. :)

Medel imorrn. På ben som knappt orkar lyfta sig... Å med en övrig kropp som ser ut som ett frågetecken... Gah!

Av Johanna Bygdell - 21 juli 2015 22:31

jag ogillar sprint. Eller eg inte. det är den svåraste grenen inom orientering; du ska springa maxfart å ha en sjuhelsikes koll på kartan. Jag har låg maxfart å är otroligt dålig på framförhållning. Ja, åsså har jag tydligen börjat se dåligt. Ingen bra kombo. Jag satsade på ett stabilt lopp, genomförde ett stabilt lopp men är självklart inte nöjd... Haha... Jag är aaaaaldrig nöjd! Sån är jag, sån kommer jag alltid vara och det driver mig så kag kommer aldrig sluta vara det... "Tänk om..."

Innan varvning var det knixigt å svårt. Jag fick stanna för att kunna läsa. Otroligt irriterande. Innan jag hittade trappan på väg till femman alltså!!! Efter varvningen löpte jag på lite bättre men tog en extra kontroll å förlorade därmed både tid å fokus. Men, men. Fin spurttid, får leva vidare på det.

Höfterna däremot. De är glada för en vilodag imorrn, spec höger höft. Ajsing. Blir besök hos Håkan till veckan för något är inte rätt där.

Avslutar dagen med lite rött. Otroligt välkommet! Tänk att maken känner mig så väl å köper en flarra åt mig! Gölle han!

Barna sover, vi kollar sci-fi å både regn å blåst ute har bedarrat. Borde väl sova eftersom sebbelito lär vakna av jordens växtvärk även inatt... *gäsp* men nej, njuter lite mer av kvällen å muskelvärken i benen. :)

Jag tar för övrigt hemskt gärna emot en gratis start i #ultravasan ifall du får lust att sponsra mig... Haha...

Av Johanna Bygdell - 20 juli 2015 20:54

I lördags brummade vi ner till Borås. På söndag brakstartade festen med 11km finlir och myr å brötig skog. Först 6 kontrollerna gick otroligt lugnt och kontrollerat. På väg till 7:an var det stiglöpning å jag bestämde mig för att göra något nytt och kika på resten av banan. Dumt. Mycket dumt. Drog snett som fan men förivrade mig icke utan sprang tillbaka längs en stig och tog det säkra vägval jag tänkt. Vingligt till 8:an men sen fick jag ordning på det. På väg till 12:an märkte jag att skallen började bli trött. Jag borde bromsat, läst en extra gång men ist "trodde" jag jag var rätt på väg till 13, men var feeeel. La minst 5 min på det och motivation rann ut i myren jag klafsa runt i. De sista 4 kontrollerna tvingade jag mig till.... En 33:e plats och 20(!) min efter Simone. Jaja. Fan. Surade länge. 10 min hade varit ok, men inte 20!

Dag två. Benen är som bly. Baksidan krampar redan innan start. Nästan 10 km fågelvägen idag. Jag inbillade mig att det skulle lätta. Att jag var nervös. (Nej, jag var inte det minsta nervös, blivit plötsligt trygg i mig själv). Dock lättade det lite vid start. Jag orienterade kontrollerat. Inte spik på, men inga stora utsvävningar. Valde väg till 6:an men förivrade mig ut från femman, passade inte kartan utan bara drog. Fel som fan! Snubblade tillslut ut på vägen kanske 200m alldeles för högt! Tiiiiid! Lubba vad benen tyckte var rimligt (kändes som klister under skorna å bly i benen). Resten av banan gick utan större missöden förutom att kroppen kändes såååå trött. Fick gå på vissa ställen. Inget tryck i steget, ingen rapphet. Känns som att jag knappt lyfter fötterna. Blir omsprungen av gubbar och gummor. Frustrerande! Vaaaart är spänsten å farten???

Hade en bomtid på 10:an. Inte bommat men var som tröttast i kropp å knopp där å tog ett fruktansvärt dåligt vägval. Upp på en höjd jag inte skulle upp på. Korkat som fan men kändes typ rätt då... Haha...
Slutade som 17 idag, typ 10 min efter Simone så är fler är jag som är trötta i benen.

Imorrn är det något ännu värre: 3,2 km på asfalt. I maxfart! Samtidigt som du ska orientera! Hade hellre haft 12 km i skog! Nåja. Jag kanske överraskar mig själv? :)

Testspringer tights för #signsportsweden. Kul! Å sjukt lägligt eftersom alla mina tights var trasiga! :)

Vi är ju här hela familjen. Sebbe å Limpan härjar på miniknat medan Mathias försöker hålla jämna steg. Mitt dagsverk är ju barnleken i jämförelse med hans. :) har semestrat lite. Besökt Seglora kyrka. Maffig som attan! Å mer blire. :)

Men nästa år blir det nog semestertävling. Vanlig D21 å ingen strulig elitklass. Ser fan fram emot det! #tantbörjarbligammal

Presentation


Tvåbarnsmamma med en förkärlek till löpning! Har ett nyväckt intresse för ultralöpning men roar mig även med orientering, simning, cykling och alla annan tänkbar träning...

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards