Dagarna rullar. Fort. Mer än en vecka sedan och hur står det till?

Jobbet på måndag. Berget krymper inte av sig själv. En annan karusell drog igång, radio och teve. Inte van, roligt men läskigt. Och märkligt. Jag är fortfarande mest nöjd med att jag kom under 17 timmar. Men är otroligt glad över all uppvaktning. Säkert växt någon centimeter.

På onsdagen ryckte jag in i kronans tjänst. Några gröna dygn att avverka.

Övningen var av sådan karaktär att min önskan om tofflor kunde beviljas. :)

Hunnit med ett pass styrka och en härlig morgonsimning. Jävligt planlös sådan, men skön.

I övrig har jag ägnat mig åt att umgås med människor som får mig att må bra. Följt 10-mila på håll och firat med prosecco. Tankat energi.

Jag har ännu inte sprungit något, men tänker göra det imorgon. Har en nagel kvar att tappa och sen saknas det lite skinn på ena stortån. Vinner ingen skönhetstävling med mina fossingar om jag säger så...

Avslutade långhelgen med en sjukt maxad dag. Vandring på fälleberget med barnen + en kompis med sina två barn. Energin var inte slut så jag drog ihop ett gäng kids på kvällningen åsså spelade vi fotboll i 90 min. Underbart. Årets första ljumma kväll! Och ja, jag genomförde nog mitt första löppass ikväll. Intervallform. Snabba 9-åringar som dribbla bort tant totalt!
Men spontanidrott!!! Underbart!

Beredd att borta ner huvudet och panga veckan. En rekvisition som tamefan ska bli klar. Vardagen. Kryddar det med träning. Har blicken högt lyft just nu. Det är skönt. Ryggen sträckt och farten framåt.

Men post TEC då? Jo, som sagt ingen löpning än. Har haft problem att få i mig energi. Känns som förbrukningen går på dubbel fart och jag orkar inte äta den mängden, men tror det börjar sakta in. Känner mig stark i rygg och ben. Lite öm i fötterna, framför allt i den högra, under, på sidan lixom. Sen har tårna varit jävligt ömma. Förra söndagen var mina fötter svullna. Som hobfötter. Så har de varit till och från i veckan, och värkt. Käkat Ipren och haft dem högt, det hjälper. Mitt största problem har varit stillasittandet. Mitt kropp klara inte det, så ska bli skönt med vanlig vardag igen. Rutiner.

Men har en skön känsla i magen. Ett leende på läpparna. Solen skiner lixom på mig. Vad kan gå fel? Så länge jag gör det med ett leende på läpparna och med glädje så får det lixom gå som det vill, för jag har roligt på vägen och det är viktigast!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...