Direktlänk till inlägg 9 oktober 2016

25 manna

Av Johanna Bygdell - 9 oktober 2016 18:32

Hatkärlek! Så är mitt förhållande till 1:a sträckan på stafetter. Jag älskar det eftersom det är så jävla kul att springa i draget, att få göra det kroppen gör bäst. Att övervinna nervositeten och kräkkänslan innan. Jag hatar det på grund av nervositeten och kräkkänslan. Ångesten. Att inte prestera det jag vill och kan.

Första sträckan för nya klubben Härnösands OK i mastodontstafetten 25-manna. Jag kan och jag vill. Hela veckan har jag snuddat vid tanken att leverera som på 10-mila då jag kom i 5:a. Jag vet att jag kan.

Uppstigning. Packning. Skyffla gröt. Äta mer än du vill. Stretch. Musik i öronen för att lugna nerverna. Pepp. Ut på tävlingen. Insupa stämningen. Förväntningar, spänningar. Glädje. Så många nördar på samma ställe.

Kolla in målfållan. Toabestyr. Snacka men folk du inte träffat på länge. Musik i öronen. Känner suget i magen. Löpsuget. Fan va roligt det ska bli!

Ser till att Linus har allt han behöver, nu 100% fokus. På mig själv.

Värmer upp ordentligt. Mest för att springa bort nervositeten så den inte sätter sig i musklerna. Går in i startfållan. Spänningen blir mer påtaglig. 15 min kvar till start. Hittar folk att prata med, då tänker jag inte på det som komma skall så mycket. Kollar in sträckan till startpunkten. Asfalt, två skarpa svängar. Det kommer gå fort. Mjölksyra.

Vi ställer upp oss i prydliga rader 5 min innan start. 5 oändligt långa minuter. Ägnar de 5 minuterna till självpepp. Försöka förtränga spagettikänslan i benen. Du vill, du kan. Vad är det värsta som kan hända? Misslyckas. Bomma bort dig. Vad händer då? Du blir besviken, du blir ledsen, ingen annan. Spring med glädje, ha kul, då kommer resultaten.

Vi får kartan i handen. 30 SEK kvar. Publiken tjoar. Starten går. Vecklar ut kartan, läser in mig till ettan rätt hyggligt. Nu fokus på avancemang. Trycker på precis under mjölksyran. Får bra position ut i skogen. Tar ettan. Klockrent. Driver på till tvåan. Vi tar höger vägval.

Är en mindre klunga. Tar tät. Trycker på. Tvekar. Höger eller vänster om myren. Klungan trycker på, några går om. Jag bannar mig själv för min osäkerhet. Skärper mig. Driver på. Äg orienteringen. Springer offensivt och aggressivt. Ingen avvaktan. Ser topplag runt mig. Bra. Kontroll på läget. Ler. Älskar det här. Nu är jag inne i det...

Stiglöpning, höger vägval. Trycker på. Tänker att trail är jag fan bra på. Flyter fram. Tar fyran och femman. Gafflingen gör att en strid ström löpare kommer från vänster när jag är på väg mot 6:an. Ligger i perfekt höjd med kan inte motstå frestelsen att dra ner till kontrollen som sitter vid hjälpkurvan nedanför punkthöjden innan min kontroll.

Helvete. Stresspåslag. Lugn och fin. Inte panik. En strid ström av löpare stämplar kontrollen och drar mot nästa. Jag tycker det är för brant upp mot min kontroll men tvingar mig dit. Vi är fler som bommar. Skönt. Slipper jag jaga själv.

Nu ökar tempot lite. Offensiv löpning, rakt på. Mosar höjderna, flyger över dem. Långsträcka. Det går fort. Jag flyter med, känner mig inte trött. Känner att folk börjar tappa.. kontrollen innan varvningen, farten vrids upp ytterligare. Tvekar du är du lost. Varvning. Inte långt kvar nu. Ut på vägen, benen vrålar i protest. De vill ha skog. Klubbkompisarna vrålar, det bär mig!

Sista slingan. Orienteringen sitter som ett smäck. Känner mig som kulan i ett flipperspel och studsar fram längs med höjderna. Vi är färre nu. Alfta Ösa sveper förbi när jag går in mot näst sista, den ska sitta där. Den sitter där! Två tjejer utbrister nej och viker iväg. Parma är före mig oxå. Känslan som kommer över mig: Har jag tagit alla kontroller? Kollar snabbt igenom kartan och konstaterar att jag har en kontroll kvar. Det är rätt! Ner på stigen, följa en evighetslång åker. Väntar att en ström löpare skall komma ut från skogen framför mig, men det kommer ingen. Det stärker. Hör speakern. Säger att damerna är på gång. Fint, då ligger jag bra till! Fan va roligt. Får ytterligare mer kraft vid stämplingen vid sista där klubbkompisar vrålar. Upploppet kvar. Jag vräker mig fram. Alfta längst fram, Parma strax före, tar mig förbi på upploppsbron, vinkar till glada sokare och stämplar in som trea. Fy jävla fan! Jag älskar dig kroppen!

Jag springer vidare, karta från kartplank och sen vidare till växlingsfållan och växla ut nästa löpare. Jag ler. Fånigt. Illamåendet slår till. Jag har tagit ut mig! Älskar den känslan, den kommer inte ofta så passar på att njuta. Ler, mår illa. Småskrattar.

Studsar på moln bort till klubbtälten. Möts av mycket glada klubbkamrater. Älskar att leverera! Och att andra blir glada av att jag levererar. Glädje. Idrott och glädje, en underbar kombination.

Ägnar resten av dan åt att fånigt gå runt å le. Att ha en kropp som inte alltid vill som jag vill men sen få allt att stämma gör det så jävla mycket roligare! Känslan i rygg och rumpa behöver vi inte nämna, det trängs bort av endorfinruset.

Tyvärr får en i laget bryta på grund av skada men det verkar inte påverka laget avsevärt och det är jävligt skönt att se! Alla kämpar och presterar ändå. Och är glada, kanske inte på en gång men sen.

Att hålla på med en individuell idrott men att ibland få vara en nödvändig del av en helhet är något jag börjar lära mig uppskatta. Stafett är jävligt roligt!

Jag sprang med glädje och fokus njutning. Då kom resultatet, som så många gånger förr. Vi är vänner just nu, jag och kroppen. Nu väntar vinterträning och jag räknar med att 2017 kommer bli ännu bättre!

Tips från coachen; obegränsat med snickers och bananchips men främst; se till att ha roligt när du är ute, går det åt helvete har du iaf haft roligt!

Än kan tant! Heja mig!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Bygdell - 3 november 2019 11:03

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

Av Johanna Bygdell - 15 juni 2019 16:54

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

Av Johanna Bygdell - 26 september 2018 23:38

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

Av Johanna Bygdell - 14 maj 2018 22:06

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Av Johanna Bygdell - 7 december 2017 18:46

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...

Presentation


Tvåbarnsmamma med en förkärlek till löpning! Har ett nyväckt intresse för ultralöpning men roar mig även med orientering, simning, cykling och alla annan tänkbar träning...

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards