Urskogsloppet i Björna. Detta fina lopp. Ett alldeles lagom stort lopp med suveräna arrangörer och funktionärer. Buss till start och sedan få springa tillbaka. Att ta sig från a till b är bästa löpningen!

I år fick jag sällskap av Anna, loppet var hennes första traillopp och klart längdrekord med sina 19.7 km. Ville förbereda men inte avskräcka, det är en hårfin linje. Det går lixom inte att mörka de där första 3km uppför i blött underlag. Eller de tvära backarna på slutet. Fast nerförslöpan från Kravattensliden, innan du rullar ut på grusvägen, den slår fan allt! Då har du tuggat skog i cirkus 10km och belönas med dryga kilometern ytterst löpvänlig nerförslöpa där bara din respekt för den bromsar dig. Idag var jag utan respekt! Jag flög ner!!!

07.00 rullade vi mot Björna. Hämta nummerlapp, fixa skor. Buss till start. Härlig stämning. Är du inte laddad så blir du! Mygg så in i helvete. Toabesök 1. Värma, snacka. Toabesök 2. Värma, snacka, värma. Alla ser snabba ut. Jag känner mig stel. Tung. Mjölksyra redan nu? Och ryggen då? Ovisshet. Banan börjar med kanske 500m grusväg för att sedan vika ut i skogen på en liten stig. Positionering är viktigt, men energikrävande. Får en rätt bra position utan att förta mig. Hamnar bakom ett gäng, tycker det går för sakta så jag tuggar blåbärsris. Hamnar bakom nästa, lite långsamt, tuggar blåbärsris. Försöker springa utan att det är jobbigt. Går ruggigt starkt i nerförslöporna. Får sällskap. Det är blött, jag tassar över det blötaste och undviker att trycka ifrån för då suger foten fast. Vi springer å snackar men blir omsprungna å då tänker jag att vi kanske måste öka lite. Ökar så jag behåller avståndet på kanske 20-50m till honom framför. Sen kommer nerförslöpan. Wroooom. Ligger bakom ett tag men skuttar sedan om och låter kroppen falla ner. Känslan. Den känslan! Ut på grusväg och nu blir det jobbigt. Min absolut svagaste del på banan. Får sällskap av han jag snackat med igen. Vi har en rygg framför, han rullar förbi mig och jag släpper honom. Börjar stelna i rumpa, baksida lår och länd så vill inte pressa på.

Snart passerar vi sista vätskan och då väntar de sista backarna. Jag jobbar förbi ryggen jag skymtat ett tag framför. Känner mig stark! Ingen mjölksyra, kraft i benen. Jag närmar mig min kompis men når inte fram. Målgång på 1.33.44, 4 minuter och 33sek efter första målgång. 5:a totalt. Najs. Bara en minut från förra året. Hur är det möjligt? Jag var i kanonform ifjol? Och var trött vid målgång. Nu känns ingenting. Inte ens ryggen! Det vänder... Det kanske blir en mara till hösten??? Skam den som ger sig.

Angående hypotesen att det är någon brist i kroppen. Under loppet sörplade jag sportdryck, hjälpte det?

Fick denna stiliga, specialtillverkade filur.

Med mig hade jag ju Anna. Hon är "ny" på det här. Hennes första långa lopp. Och fasen vad hon presterade! Och vilken glädje hon utstrålade! Hon imponerar! I mål på pigga ben och klagade över att de andra löparna varit ivägen i uppförsbackarna. Hon är grym!!!

Urskogsloppet är ett fantastiskt lopp. Björna går man ur huse och det applåderas och hejas. Fenomenala funktionärer och suveränt arrangerat. Det finns ju anledningar till att jag återkommer år efter år. Jag gillar att springa runt och fånle i 2 mil! :)

Och den där utförslöpan. Ja jävlar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...