Tudelad. Två delar. Känner spänningen i luften, förväntningarna, förhoppningarna. Trots att jag inte är på plats. Plågar mig själv med bilder från ifjol. Känner pirret i magen.

Kassa förberedelser, men ett kanonlopp, dock finns möjlighet till förbättring.

Känns skit eftersom kroppen satt stopp för hela tänkta säsongen. Hade jag kunnat springa de andra loppen jag tänkt hade det inte varit såhär nu, tror jag. Samtidigt är detta lopp något speciellt så jag hade nog lidit oavsett...

Solskenet i bedrövelsen är ju att detta härliga lopp, High Coast Ultra, krockar med ett annat favoritlopp; Urskogsloppet. Ryggen pallar ju cirkus 2 mil så det bör funka. Och jag har sällskap av Anna! Hur roligt som helst!

Men det är skillnad att springa 2 mil ist för 13 mil. Det går inte att jämföra. Underbart på varsitt sätt. Sjukt påfrestande att inte kunna springa långt. Otroligt jobbigt. En mental utmaning.

Idag fick jag lite input gällande ryggen och en annan infallsvinkel. Det kanske inte alls är muskulärt utan någon brist av något slag. Inte helt omöjligt. Är ju som att jag får mjölksyra i ryggen, en mjölksyra som eskalerar tills musklerna knyter sig. Är som att kroppen inte klarar av att hantera den. Ett syreunderskott.

Får se om det blir några prover. Jag famlar måhända efter halmstrån men jag vill inte begränsas av något sånt här!

Ingen slottis inatt alltså, men en urskog imorrn! :)

Hoppas på regn och rusk, perfekt löpväder för Runningjohanna!

#springamedjohannaärkul