07.10 blev jag upplockad och vi rullade mot Sollefteå. Kroppen kändes bra tills vi kom fram, då började magen bråka och ryggen kändes sådär som vanligt...

Drösvis med snabba skidåkare. Kommer ryggen hålla? Bestämde mig för att hitta en behaglig fart å skita i prestationen.

Farten var hög, jag lufsade på. Inte förivra mig. Banan går längs Ångermanälven och idag låg den spegelblank i gassande solsken.

I vanlig ordning skall det fotas å instagrammas...

Banan är relativt flack förutom den gånger den går uppför nipan, sen platt för att därefter gå ner. Brant. Gå upp å hasa ner. :)

Farten var hög i början och det märktes eftersom jag började plocka in dem en efter en. Vid 15km börjar ena "filen" på ryggen bli trött. Testar att fokusera på att sätta i foten rakt eftersom jag upplever att det inte gör ont i ryggen då. Dock svårt i terrängen när det inte är mitt naturliga löpsteg.

Jag springer om två herrar varav den ena slår följe. Envis och hamrar på, jag är betydligt bättre nerför, den löpning en gick riktigt bra idag, men han tuggar envetet på uppför så då får han dra. Över bron vid Ed och därefter började klättringen upp till Österåsen. Vi såg inga ryggar men plötsligt skymtade vi två personer långt upp i gåbacken. Jag tror det var vinnande dam, kroppen kändes rätt bra, förutom ryggen, å jag kände mig motiverad.

Finfin utsikt uppe vid Österåsen. Väl där uppe passerade vi hälsohemmet för att dra en runda på berget. Där började ryggen intensifieras. Fort. Jag testade variera löpstil och löpsteg men orkade inte hålla upp ryggen riktigt. Tänker att det går över, men tappar orken att trycka på i steget.

Passerar Hälsohemmet, min trogna hejarklack jublar och närmsta dam är 3-4 minuter före. Dock är målet och motivationen att öka bortblåst. 10km kvar. I mål ska jag. När ryggen börjar bråka såhär så blir det väldigt lätt att känna efter i övriga kroppen. Testar vidare med löpstil. Drar ner på farten. I ett steg aktiveras rumpan vilket resulterar i att det börjar krampa. Om jag springer med känslan av att vara överdrivet framåtlutad och jobba med att lyfta knäna istället för att trycka ifrån med rumpa går det bättre.

Jag drar ner tempot och fokuserar på att inte börja slarva med steget utan tvinga benen att lyfta rakt upp utan och inte trycka ifrån. Illamående. Passerar några som springer korta banan, hejar på dem. Banan är inte lika kuperad på denna sida och stigen är inte alls lika teknisk, irriterande att då få dra ner på farten. Känns som att jag joggar.

Räknar ner varje kilometer. Vill att det ska ta slut, inte den känsla jag vill ha när jag springer. Vill njuta! Vill springa långt. Länge. Jävla helvete.

Tog mig i mål å lyckades behålla andraplatsen. Firade med att doppa mig i ångermanälven. Härligt.

Loppet är fint. Det som är jobbigt är de tvära backarna, det blir en annan trötthet än den du får av Ottfjället, sånna backar passar mig bättre. Bra arrangerat och bra snitslat. Hade gärna haft mer käk vid mål men jag är bortskämd. :) sedan är det plus att priserna inte är stereotypt könat utan att grabbarna oxå fick våffeljärn. Viktig värderingsfråga för mig. Underbar natur och fantastiska vyer. Banans underlag är inte teknisk men nerförslöporna är utmanande. Den korta banan klarar de flesta, rekommenderas!

Någon timme efter loppet krampar filéerna till kring ryggraden. Skönt. Not.

Trött i ryggen men inte trött. Kändes rimligt att springa kvällens intervaller men vet att rygg och rumpa kommer krampa om jag försöker.

Under loppet tog jag ett beslut å de är att sommaren kommer ägnas åt att träna. Det blir inga ultror. Jag vet inte alls vad det blir. Semester. Träning. Vila. Jag ger upp innan det börjar. Jag kommer härmed bara springa när det känns bra! Inga tävlingar över 25 km alltså. Inte roligt men nödvändigt.

Nu ska jag sätta mig med ett glas vin och försöka inbilla mig att det är semester imorrn...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...