Skitdag på jobbet. Trött och seg. Omotiverad. Hann slöa 15 minuter i soffan eftersom maken hjälpte äldsta sonen med fotbollsgrejorna. Ursäkterna stod på kö. Kanske borde vila. Känner mig seg. Kanske blir sjuk. Osv osv. Skräckblandad förtjusning. Jag vet hur skönt det är efteråt, vilken nytta de gör. Hur bra jag mår efteråt. Men vissa gånger är det svårt att komma iväg. Jag studsar inte iväg på alla pass. Nej. Långt ifrån. Men ja, känslan efteråt, att du peppat dig själv att genomföra det, den är oslagbar.

Men jag ger mig själv tillåtelsen. Du ska ut men du får avbryta passet om det inte känns bra.

Seg uppvärmning. Trött. Det släpper inte. Det är nu du måste sluta tänka och bara göra. Första intervallen. Det gör ont. Det blåser motvind. 2,5 varv på löparbanan. Låg i ryggen på Micke. Pallar du inte? Kliv av då? ALDRIG vrålar jag. Ja, inte högt då, i huvet. Inre dialog. Alltid när jag springer.

Intervall två. Gör det inte lite ont? Kör tre. Du fixar tre. Det räcker. Och slå av på farten om det tar emot... Haha... Eller hur?! Slå av på farten? Haha...

Intervall tre. En fjärde. Kör en fjärde, sen får du kliva av. Sen är jag nöjd. Du är bra johanna, kämpa på!

Intervall fyra. 300m kvar, långsida med motvind. Jag viker ut, passerar Micke, jag tuggar på. 1 sekund snabbare än förra intervallen.

Intervall 5. Jag tillåter mig inte att tänka. Det finns inget alternativ. Kör den. Samma som förra intervallen, 1 sek snabbare igen.

Ingen återvändo. Klart du kör den sista. Sluta på jämnt. Det ska göra ont. Sista 600, jag ökar. Ökar. Ökar. Ytterligare 1 sek snabbare. Mår illa. Så nöjd.

Jogg. Planka. Älska planka i tabataform. Sen lite spänsthopp. Jogg hem. Sitter på golvet, stretchar. Kommer på mig själv att fundera på varför jag nöjde mig med 6 st? Varför inte 8? Skulle kört 2 st 400-hundringar. Eller 4. Snart måndag igen.

Ja, så ser vissa pass ut. Spec de på bana. De gör ont. De är hänsynslösa, men nyttiga. Springer du långsamt syns det på tiden. Kämpar du, pressat dig, syns det på tiden. Du är inte alltid sugen, bara att komma ut är en seger men bara du kommer ut brukar de släppa. Ibland (ofta) blir det de bästa passen.

Idag gjorde det ont. Inget gratis, men känslan efteråt är desto bättre. Mind over matter. Inte bara fysisk boost utan även psykisk.

Ja jävla vad bra du är! Och alla andra som var där! Ni är fantastiska! Utan er hade jag legat kvar i soffan... Det är så fantastiska att tillsammans med andra få springa, och se hur alla kämpar utifrån sin egen förmåga!

Hoppas kvällsfikat smakade lika bra för er som för mig! Vi ses nästa måndag!

#öbackalk #springamedjohannaärkul