Passet i lördags var fint. Riktigt fint. Fiskade sällskap eftersom jag ville springa skog men är säker på att björnarna vill äta upp mig. Har aldrig sett en Björn i skogen men ändå. Helt orimlig rädsla. Jag fick inget sällskap. Antagligen för att jag bara tänkte springa 20< km och för att jag är långsam. Kanske pratar för mycket. Eller för lite.

Det blev 27 km. 4 farthöjningar på 5,3,2 och slutligen 1 km med 2km vila mellan dem. Undrar varför jag hoppat över 4 km, antagligen för att 5 är så jobbigt och att sen springa 4 blir olidligt. Så 3 km känns som jättekort. Psykiskt lätt. För detta pass är psykiskt jobbigt tycker jag. Men gick otippat bra i skogen. Blir inte samma brutalitet som att köra på väg men är nyttigt att gasa på stigar oxå. Negativt från passet var att ryggen dummade sig. Dags att leta rumpa. Kul.

Fotade lite oxå. Örsjöberget. Fenomenalt! Och här bor jag. Lyckos mig!

I helgen hände något annat positivt. Jag fann glädje. Jag fann glädjen i att orientera igen! Jag har inte ogillat det tidigare men jag har lixom inte längtat efter just orienteringen utan det är tävlandet och springa i skogen som lockat. Men nu. Att veta vart jag är bara genom att titta på en pappersbit med bruna, svarta, gröna, blå och gula tecken på och se mig om i naturen. Frihetskänslan. Och att sedan hitta specifika punkter. Det är roligt! Å häftigt.

Det är kidsen i Härnösands OK jag har att tacka. 4 st 14-15 åringar som gillar att jag lägger banor och springer med dem. Vi premiärade i onsdags, då sprang vi 10km. I skog. Jag mätte
Inte innan utan bara ritade en bana som verkade lagom.

10 km och 300 höjdmeter. Coola kids. Impad. De bad inte om att få gå någon gång, de bara matade på.

Idag blev det kortare. Eller blev nog 10 totalt men banan var bara typ 5 km. Det är så jävla nyttigt att springa bakom. De är duktiga de här kidsen. Jag reflekterade inte över vilken svårighet de egentligen har utan la det jag brukar springa. Inge gnäll, inge frågor. De bara matar på, kämpar. Och de springer rätt. Du ska träna svårt. Det har jag fostrats i av Per. Och det har varit nyttigt, jättenyttigt, för då blir tävlingsbanorna så mycket lättare.

Jag har även fixat nya kartor. Den ovan är vad jag haft. Stackars kids. Haha. Det är den blå banan vi ska springa, skit i alla andra banor och sträck.

Men ja, idag fann jag glädjen. Att lägga banor. Att försöka instruera, tipsa och att själv se hur jag utvecklas och kommer igång efter en långt kartuppehåll. Att se höjdkurvornas linjer, punkthöjderna, ana branten där framme. Att föreställa sig hur skogen ska se ut och sen få hantera det du möter. roligt är det!

Jag känner mig tacksam! Glad och tacksam för att möjligheten att träna med ungdomarna uppkommit. Tack hörrni!

Kollade video med bara idag. Galenskaparna. Identifierade mig med en video. Det slog mig att det inte är omöjligt att jag upplevs så när jag euforiskt tjatar om hur fantastiskt det är att träna. Förlåt.

https://youtu.be/ca2wrCVbSuQ

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...