Om och för mig själv.

Jag är inte sjuk. Eller jo, men sällan såhär länge. Och på det här sättet, mellansjuk. En dryg veckas vila avslutades med ett försiktigt pass runt myran, ca 9,5km. Njutning. Varje steg. Efter två km var känslan i kroppen att passet aldrig skulle ta slut. Att en mil skulle bli två, att två skulle bli tre osv. Sköna känsla. Jag som trodde kroppen inte skulle komma ihåg hur den springer.

Nåja. Funderingar under passet. Om dåtid, nutid och framtid. Hög och lågt. Realism och drömmar.

Jag tror jag behöver vila mer. Planera in lång vila kanske en gång i månaden? Dagar då jag inte gör något alls förutom hänger med familjen typ. Men, passen måste effektiviseras. Mellanmjölken ut och in med högkvalitativa pass och lättmjölkspass. Hur mycket det än tar emot så måste jag planera mina veckor bättre. Eller planera dem. Haha.

Planeringen kommer ske på papper. Med tanke på sömn o dyl så får jag se till att planera dubbelt. Bra sömn: två pass tex. Jag behöver mer vila. Hur gärna jag än vill plöja massa mil och timmar får jag släppa det för jag får antagligen en massa lågintensiv träning som jag inte räknar in, typ livet med barnen! Och heltidsjobb.

En insikt som slog mig idag är att jag börjar få ett nytt intresse: så intressen hos barnen och upprätthålla dem! Jag trodde inte det skulle hända, trodde aldrig det skulle ta överhand med se på fan. Jag å limpan plöjde 4 km i skidspåren i lördags under ca 2 timmar. Idag åkte jag å sebbe slalom för första gången. Eller ja, vi tränade på att stå på skidorna. Sen var vi på brottning. Medan Linus brottades på träningen skojbrottades jag å sebbe. Konstant rörelse i tre timmar alltså. Lågintensivt? Ja, kanske...

Längtar efter att få komma igång. Vi har beslutat att avstå oringen, det möjliggör deltagande i andra tävlingar såsom XL-trippeln i Sollefteå. Open water, cykling å traillöpning. Dags att leta landsvägscykel alltså...

Alltså. Det här som endorfiner gör med kroppen. Det träning gör med ditt huvud. Hur klarar sig folk utan det?

Avslutar kvällen med en hetvägg. Maken å Linus rynkade på näsan. Synd för dom att det bara är sånna kvar i frysen då... Hehe...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...