Jag älskar träning! Jag visste det innan men efter en veckas sjukdom inser jag hur beroende jag är. Hur mycket jag älskar träning! Känslan av att aktivera musklerna, pressa hjärtat, utmana mig själv. Att fortsätta trots att kroppen skriker sluta, att bevisa för kroppen att den visst orkar!

Jag längtar efter träning. Drömmer om hur jag matar km efter km, hur det känns i kroppen. Backe, steget kortas lite, kraftfullt frånskjut ända från hälen. Känner hur magen hjälper till att dra upp benen. Armarna arbetar effektivt, hjälper till att dra mig uppför backen. Det flackar ut, steget förlängs, trycket i steget kvarstår och farten ökar med det. Slappnar av och sträcker ut, låter benen gå av sig självt.

Ser hur jag flyter fram i bassängen. God teknik. Andas var tredje armtag. Lyfter blicken, ser kaklet, volt, perfekt träff med benen och kraftfullt frånskjut.

Tittar ner på vikten. Greppar handtaget om kettlebellen och börjar svinga. Känner hur baksidan får jobba. Benböj, utfallssteg, frivändning, marklyft... Att fortsätta även fast det svider i musklerna...

Jag lider... Kroppen längtar efter träning, men hjärtat och lungorna orkar inte. De vill inte vara med.

Mind over matter. En av de tuffaste mentala kampen jag haft. På länge. Springer hellre 20 mil än det här. Haha...

Nämen nu ska jag bli frisk.

Längtar som fan att springa med Johanna, min absolut bästa träningskompis!