Direktlänk till inlägg 16 januari 2016

Sandsjöbacka trail 2016

Av Johanna Bygdell - 16 januari 2016 13:04

Så taggad. Så förväntansfull! 26+44+82. Maxat!

Startade i Halmstad och några fantastiska dagar hos Ingela och Uffe. Synd att det är så långt bort.

På fredag åkte jag till Göteborg, installerade mig på vandrarhemmet och drog sedan till starten, eller bussen till starten.

Fick småspringa eftersom jag inte hade speciell bra koll på avståndet.

Slutet på banan, jobbig om du frågar mig.

Buss till starten. Hade tagit med funktionströja ist för merinoulltröjan. 10 minus å thirsa+skaljacka. Äru från Norrland så äru.

Starten gick. Osäker på vilken fart jag skulle hålla men bestämde mig för att springa med bra känsla. Hade en dam i hasorna så länge vi sprang väg men när det blev skog försvann hon. Jag hamnade i ett vakum. Såg några före mig som ibland kändes jättenära men ibland var de låååångt före.

Rätt skoj bana det första skogsavsnittet, sen blev det bredare stig och tyvärr sämre snitsling, men hade karta som stöd. Efter vätskestationen vid Sisjön blev det väg. Då hamnade jag i springkoma och sprang fel, kartan till trots. Kom tillbaka på banan men hade tappat. Noll koll på vars jag låg å modet sjönk. Nu blev det ett knixigt och intensivt skogsparti, men väldigt halt. Trots metalldubb slirade jag runt hejvilt! Slet på bra och kikade på klockan för att kontrollera att jag sprungit ca 20 km, men hade sprungit drygt 24! Woho! Energi! Hörde en tjej bakom mig och det triggade. Lyckades lubba in som etta på 2.17

Belönades med nya skor från ett märke som inte passar mina fötter. :)

Kände mig hängig när jag väl kom tillbaka till vandrarhemmet. Och hade svårt att somna.

När klockan ringde 05.00 i morse mådde jag sådär. Tänkte att skulle jag varit hemma skulle jag inte ha tränat, men det släpper kanske...

Mosig å trött. Mat å kaffe. Mosig å trött. Äre feber?

Start. Sen till den så hamnade inte bra men var lång vägsträcka så hann hitta bra följe. Efter ca 10 km började jag känna mig sämre. Eller ja, inte bättre. Hetta på kinderna, hög puls och känslan av att lungor å hjärta inte orkar. Jag är nog sliten tänkte jag. Pinnade på men fick gå stötvis. Även baksida lår stramade lite, men det kan jag leva med...

Pigga ben men ett hjärta som inte orkade pumpa blodet, typ den känslan. Frustrerande! Velade. Ringde en vän. Velade. Sprungit 14, 3 mil kvar. Biter i, kan ju dra ner på tempot. folk passerar. Får gå. Sprungit 16. Måste bryta. Sprungit 17,5, men om jag tar det lugnt kanske... Sprungit 18, det här går inte. Sprungit 19, om jag tar det lugnt, det är ju snart bara 2 mil kvar...

Kom till nästa station, bara drygt 22km kvar. "Du ligger 2:a eller 3:a." Va? Leder jag inte ens? Lönt att springa då. Dricker varm saft. Bit ihop. Det släpper nog snart. Börjar springa, hugger till i ryggslut. Stannar. Gråten i halsen. Det är bara psykiskt, kom igen... Går de 10 stegen tillbaka till stationen, två brudar swischar förbi. AXA all over. Ge dig! För första gången i ditt liv känner du det som att hjärtat inte orkar, plus att ryggen spökar. Hur dum får du va?

Med gråten i halsen, en besvikelse som skär i kroppen, meddelar jag att jag måste bryta. Jag är en looser. Jag har låtit huvudet styra. Vekis. Nej, jag är inte snäll med mig själv.

Får skjuts tillbaka, duschar, går tillbaka till vandrarhemmet, känner hur jag mår sämre och sämre. Packar ihop å sitter nu på tåget hem. Och mår dåligt. Jättedåligt. Värker i ryggen och magen. Mår lite illa, känner mig yr och hurven. Men det känns bra. Jag vill inte blir sjuk eller vara sjuk men det ger mig en bekräftelse på att jag gjorde rätt. Det får svida hur det vill, jag gjorde rätt.

Nu ska jag hem. Baka semlor. Brottas med barnen och slöglo på teve med maken.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Anne Mari Nedevska, Sandsjöbacka Trail

24 januari 2016 20:48

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johanna Bygdell - Söndag 3 sept 00:14


Den där post ultra. Jag vet inte varför, men den slår oväntat och rätt hårt. Veckan efter gick kanon. Njöt varje dag. Sen åkte jag till Skottland på en fabulös resa med Kullamannen och sprang ännu mer. Totalt lyckorus. Och då slog den till. I dubbel ...

Av Johanna Bygdell - Tisdag 22 aug 22:34


Jag har alltid sneglat på Ultravasan. Kommer ihåg första gången den gick. Tänkte att det vore häftigt att springa den, men vem orkar 9 mil? Vansinne.En vecka innan. Velar. Att springa är som att blotta strupen. 9 mil varav mestadels på underlag som i...

Av Johanna Bygdell - Tisdag 15 aug 22:11

Sommaren är snart slut. Den har varit bra. Haft många fenomenala löparäventyr. Tävlingssuget har varit lite skraltigt, men det är tillbaka. Jag har länge sneglat på Ultravasan, men har inte passat. Sen bävar jag lite. Det är för platt och oteknis...

Av Johanna Bygdell - Tisdag 8 aug 08:21


Tävlingssuget lyset med sin frånvaro. Kroppen har varit lite trött och seg, det är nog vintern/våren som kommit ifatt. Och då lyssnar jag. Något som funnits i tankarna länge är ultimat upplevelselöpning; packningen på ryggen, karta i hand och end...

Av Johanna Bygdell - Tisdag 18 juli 01:06


ag har snackat och drömt om swimrun sedan premiären av Höga kusten swimrun 2015. Men det har lixom inte blivit av. Vattenskräck. Avsaknad av våtdräkt. Ingen att köra med. Många anledningar. Men så plötsligt hände det, en person letade en lagkamrat ti...

Presentation


Tvåbarnsmamma med en förkärlek till löpning! Har ett nyväckt intresse för ultralöpning men roar mig även med orientering, simning, cykling och alla annan tänkbar träning...

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ runningjohanna med Blogkeen
Följ runningjohanna med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se