Så taggad. Så förväntansfull! 26+44+82. Maxat!

Startade i Halmstad och några fantastiska dagar hos Ingela och Uffe. Synd att det är så långt bort.

På fredag åkte jag till Göteborg, installerade mig på vandrarhemmet och drog sedan till starten, eller bussen till starten.

Fick småspringa eftersom jag inte hade speciell bra koll på avståndet.

Slutet på banan, jobbig om du frågar mig.

Buss till starten. Hade tagit med funktionströja ist för merinoulltröjan. 10 minus å thirsa+skaljacka. Äru från Norrland så äru.

Starten gick. Osäker på vilken fart jag skulle hålla men bestämde mig för att springa med bra känsla. Hade en dam i hasorna så länge vi sprang väg men när det blev skog försvann hon. Jag hamnade i ett vakum. Såg några före mig som ibland kändes jättenära men ibland var de låååångt före.

Rätt skoj bana det första skogsavsnittet, sen blev det bredare stig och tyvärr sämre snitsling, men hade karta som stöd. Efter vätskestationen vid Sisjön blev det väg. Då hamnade jag i springkoma och sprang fel, kartan till trots. Kom tillbaka på banan men hade tappat. Noll koll på vars jag låg å modet sjönk. Nu blev det ett knixigt och intensivt skogsparti, men väldigt halt. Trots metalldubb slirade jag runt hejvilt! Slet på bra och kikade på klockan för att kontrollera att jag sprungit ca 20 km, men hade sprungit drygt 24! Woho! Energi! Hörde en tjej bakom mig och det triggade. Lyckades lubba in som etta på 2.17

Belönades med nya skor från ett märke som inte passar mina fötter. :)

Kände mig hängig när jag väl kom tillbaka till vandrarhemmet. Och hade svårt att somna.

När klockan ringde 05.00 i morse mådde jag sådär. Tänkte att skulle jag varit hemma skulle jag inte ha tränat, men det släpper kanske...

Mosig å trött. Mat å kaffe. Mosig å trött. Äre feber?

Start. Sen till den så hamnade inte bra men var lång vägsträcka så hann hitta bra följe. Efter ca 10 km började jag känna mig sämre. Eller ja, inte bättre. Hetta på kinderna, hög puls och känslan av att lungor å hjärta inte orkar. Jag är nog sliten tänkte jag. Pinnade på men fick gå stötvis. Även baksida lår stramade lite, men det kan jag leva med...

Pigga ben men ett hjärta som inte orkade pumpa blodet, typ den känslan. Frustrerande! Velade. Ringde en vän. Velade. Sprungit 14, 3 mil kvar. Biter i, kan ju dra ner på tempot. folk passerar. Får gå. Sprungit 16. Måste bryta. Sprungit 17,5, men om jag tar det lugnt kanske... Sprungit 18, det här går inte. Sprungit 19, om jag tar det lugnt, det är ju snart bara 2 mil kvar...

Kom till nästa station, bara drygt 22km kvar. "Du ligger 2:a eller 3:a." Va? Leder jag inte ens? Lönt att springa då. Dricker varm saft. Bit ihop. Det släpper nog snart. Börjar springa, hugger till i ryggslut. Stannar. Gråten i halsen. Det är bara psykiskt, kom igen... Går de 10 stegen tillbaka till stationen, två brudar swischar förbi. AXA all over. Ge dig! För första gången i ditt liv känner du det som att hjärtat inte orkar, plus att ryggen spökar. Hur dum får du va?

Med gråten i halsen, en besvikelse som skär i kroppen, meddelar jag att jag måste bryta. Jag är en looser. Jag har låtit huvudet styra. Vekis. Nej, jag är inte snäll med mig själv.

Får skjuts tillbaka, duschar, går tillbaka till vandrarhemmet, känner hur jag mår sämre och sämre. Packar ihop å sitter nu på tåget hem. Och mår dåligt. Jättedåligt. Värker i ryggen och magen. Mår lite illa, känner mig yr och hurven. Men det känns bra. Jag vill inte blir sjuk eller vara sjuk men det ger mig en bekräftelse på att jag gjorde rätt. Det får svida hur det vill, jag gjorde rätt.

Nu ska jag hem. Baka semlor. Brottas med barnen och slöglo på teve med maken.

 

Anne Mari Nedevska, Sandsjöbacka Trail

24 januari 2016 20:48

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...