jag har kraschat. Kabom! Platt! Magplask och sjönk som en sten.

Jag är nog inte vid ytan ännu. Vi får se.

Har börjat försöka göra saker långsamt. Min hjärna snurrar fort. Den har gjort det en lång tid och det håller ju uppenbarligen inte. Nu får den hjälp, hjärnan. Men den förstår inte riktigt.

Kroppen förstår kanske inte heller. Fast den blev tvungen att lära sig efter ryggens ickefungerande.

Nu får jag trappa upp träningen igen. Är ju sugen på att kliva på karusellen igen och känner hur hjärnan börjar speeda på... Broms. Denna säsong är snart slut. Tre tävlingshelger till. Roliga tävlingar med roliga människor. Min förväntan på resultat försöker jag hålla låg. Försöker fokusera på sakerna runt omkring istället.

Men kroppen vill träna. Och huvudet. Intervaller på vårtan idag. 6 st med stavar. Varför stavar? Lättare att hålla upp bålen och fokus försvinner från farten. Därför stavar. Nästan 3 st och pang. Mentalt magplask. Oförmåga att pressa på. Att tvinga å att piska. Bra antar jag.

Gick till teknikbacken å gick den 3 gr ist. Avslutade med att springa den en gång utan stavar. Sedan lite utfall. Å några sprintruscher. Inte nöjd, men alltid något.

Är vackert där. Å trivsamt.

Ett steg i taget. Lugnt och sansat.