när du tränar sliter du på musklerna. För att du ska få resultat av träningen måste du vila och äta så musklerna har möjlighet att bygga upp sig...

Ingen nyhet. Inte för mig iaf. Men insikten blev ny. Att jag inte gör så. Eller att min definition av vila kanske är liiiite fel. Haha...

Idag besökte jag äntligen Håkan. Han stack nålar i mig å kopplade på ström. Sen sa han att jag ska "vila" i 4 veckor. Imorgon får jag ta en promenad. Snällt.

Jag har lust att skita i vad han säger. Men samtidigt har jag ju testat att bara köra på, jag kanske ska låta bli det nu. Ser ändå säsongen som lite körd och brottas med motivationsproblem sedan VM-eländet. Så jag kanske ska lyssna, reflektera och se vad som händer. Snart vinterträning, längtar som fan! Ska bara fixa ett redigt mål...

Ja. Hur blev det såhär då? Först å främst. Jag kan inte vila. Jag vilar fel. Vila är inte 8 timmar på kontoret eller renovering hemma. Men jag älskar att träna å kör så länge kroppen orkar. Kroppen kanske orkar men nådastöten blev det mentala tror jag. Våren har varit stressig. Inte att jag haft 1000 saker att göra men det mentala har inte mäktat med. Min ambition har en tendens att skena då och att underprestera är jobbigt. Jag har inte hunnit reda ut tankarna i huvudet utan bara lagt dem på hög.

Sen kom VM och äggröran av allt var ett faktum. Motivation dalade som en fallande stjärna och jag tränade fel, vilade fel, åt fel, allt blev fel. Prestationen på oringen blev inte vad jag hoppats och ryggen börja spöka. Sätter plåster på såret men håller inte under axa. Besvikelse och tårar.

Och där är jag nu. Men jag sliter i handbromsen och försöker börja med att hantera det jag känner jag kan hantera. Ett steg i taget.

Och jag känner lugn. Det är skönt. Jag drömmer om hårda pass på gymmet, intervaller och långpass, men har ingen panik eller ångest över det. Och det är skönt.

Nu forsätter jag med ett steg i taget. Det blir bra det här!