* trumvirvel* MIG!!!

Helt utan konkurrens!

Igår var jag en rätt bra mamma. Morgonjoggade. Kände av ryggen. Bestämde mig för att avstå Inov8-sprinten för att vila ist. Packade in alla i bilen, drog till foten av välliste ist. Sedan vandrade vi upp. Sebbe var trött. Det borde jag insett. Det gjorde jag inte. Ingen bärstol med. Inte rimligt att en 2,5-åring, som redan är trött, ska orka hela vägen. Men halva gick han. Åsså fika vi å barnen härja som fan ( vart kom den energin från?) å sen gick han halva vägen ner oxå.

Två vråltrötta barn på kvällen. Som vanligt tror jag d ska sova hela natten men blir självklart tvärtom. Rokad som slutade med att jag sov på golvet. Satt till 02 och strök två barn på huvudet. Sen verka de somnat lite djupare. Och nej. Jag var inte så trevlig på natten när limpan vaknade och gnällde över ingenting. Jag var en riktigt dålig förälder men frustration sprutande ur öronen över att barnen inte sover på nätterna! Det sliter. Det sliter som fan!

Upp vid 6-hugget. Jag hädde igång teven å kravlade med en ledbruten kropp tillbaka till sängen. Bästa momma å moffa gick upp å roade. Vid 9-tiden lyckades jag vakna till liv. Sebbe är trött som fan, Linus med. Bestämmer oss för att de ska sova innan vi gör något idag.

Ja, å här går jag, en timme senare och försöker få en övertrött sebbe att somna... Wish me good luck!

Funderar på att adoptera bort mig själv till en älgfamilj i skogen..

Jag önskar barnen sov på nätterna! Jag önskar jag inte blev så arg av frustration när de inte gör det. Barn; mamma älskar er även om det inte verkar så ibland...