igår var det dags för 5 km löpning med totalt 1km höjdskillnad: #PPverticalk
Ifjol var jag med på Ottfjället upp och det var plågsamt. Otäckt. Oskönt. Det visade sig att jag hade järnbrist vilket medför att syresättningen av musklerna typ uteblir och för mig drar baksidan av benen ihop sig totalt, främst vaderna. Jag kom typ sist, nästan.

Kände mig inte alls fysiskt förberedd igår. Alldeles för lite backträning. Fick avbryta passet i måndags på grund av ryggont. Panikmailade Håkan the sjukgymnast och fick en akuttid. Domen var överansträngda muskler och smärtan botades med mer smärta i form av lufttrycksbehandling. Ajsiajsi. Han tejpade ihop spillrorna och gav mig träningsförbud.

Igår var jag nervös. Eller det gick över efter en liten jogg. Noll krav. Men förväntningar, som alltid. :)

Knappt 20 min innan start ser jag att skorna är trasiga! Paniktejpar med 6 min kvar till start.

Starten går. Stod långt bak. Tog tvärstopp i första riktiga backen. Klämde mig förbi. Jävlar vad brant! Det hade jag inte förväntat mig. Försökte springa lite där det inte var tokbrant men folk var i vägen. Bufflade lite. Kom en brant lerig slänt med rep. Vänster sko hade noll fäste på grund av tejpen. Haha...

Mata förbi några tjejer. Kändes bra. Hörde att jag låg trea. Hade en låt malande i huvudet. Förträngde tröttheten och lät låten mala. Benen bara trummade på. Höll mig på en kontrollerad nivå, livrädd att tröttheten skulle slå mig.

alltså, det var brant. Jag fick gå, men höll ett ok tempo. Det som piskade på var tankarna på backen upp mot Nipberget... Den är brutal, lång och brant. Sen att du sprungit typ 9 mil då du kommer dit spelar kanske oxå

in. Nåväl. Jag tänkte på den backen åsså malde jag på.

vips var jag vid kabinbanan, påhejad av mamma, pappa å kidsen. Den sista kilometern var nema problema. Jag kikade bakåt och insåg att jag skulle behålla min tredje plats! Jävligt skönt! Å känns som en fin premiär vad gäller vertikala kilometrar. :)

väl uppe på Åreskutan bjöds det på våffla, satt riktigt fint!

bäst av allt var känslan i benen! Som jag längtat efter den! Pigga och hungriga efter mer backar. Var nästan lite besviken över att det var slut så snabbt!

men blir mer på lördag!!!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017, i storform. Men tävlat mycket. Och långt. Startar i Kullamannen och springer fort. Men får kliva av alldeles innan kullen på grund av smärta i höften som inte känns bra. 2018, i form men motivationsproblem. Vaknar till men skadar mig. DNS. ...

44km och 2200 höjdmeter. I Miranda Do Corvo, Portugal. Omväxlande bana, bitvis underbart teknisk, sådär att fyrhjulsdrift behövs. Bitvis mer lättlöpt men mjuka stigar. 22 km upp. 22 km ner. Jättener. Ner känns alltid mycket mer än upp tycker jag.I år...

I valet och (s)kvalet. Marsliden eller falu swimrun? Med två platser lediga till det förstnämnda och min svaghet för berg och fjäll så föll valet på Marsliden. Verkade som episkt. 50 deltagare. Genuint. Skapat av löpare, för löpare. En karta med reko...

I lördags, 06.00 sprang jag VM i trail i Spanien. 88 km, 5000 höjdmeter avverkades på knappa 11 timmar. Det räckte till en 16:e plats. 03.15 i morse klev jag upp för att påbörja resan hem till Härnösand. 19.00 klev jag in genom dörren tillsammans...

Hjulen har snurrat fort. Jättefort. En fenomenal säsong avslutades lite tråkigt med att jag tvingades kliva av ett lopp, men samtidigt, jag var inte förvånad. Jag är förvånad över att jag hållit så länge som jag gjort... Skadan som innebar löpvil...