ja, det kostar att ligga på topp. Eller ja... Haha. Ja, men det kostar fan att tävla. Jag ligger inte på topp, eller jag vet inte. Det jag vet är att jag gillar att springa, långt å länge och i terräng.
Försöker motivera mig att springa kort och snabbt men helst av allt vill jag bara ut å mala... Eller... Jag vill orientera med. Gillar det där mentala.

Men det kostar. Småpengar. Eller ja. För den som inte har hus å familj kanske. Vill testa Ultravasan, men 1400 pix för att springa en tävling. Nej. Jag betalar gärna för att springa, Men gränser finns. Axa är på gränsen. Jag gillar tävlingar som är små, okomplicerade, familjära och innerliga. Urskogsloppet är ett, high coast ultra är ett annat. Hälsingetrailen är ett annat. Tyvärr var kroppen för sliten för det sistnämnda.

Axa är en upplevelse. Härlig terräng å härligt att dela det med andra. För mig hade gärna banan fått vara längre, typ den dubbla. Då slipper jag springa så fort, för det är inte min grej. Hur ska det gå på oringen? Gah!

Ja... Men sponsring. Med sponsring skulle jag kunna tänka mig springa fler lopp. Typ Ultravasan. Skulle vara skoj. Tyvärr lockar inte banan mig så pass att jag vill betala 1400 spänn. För ogenuint, men vill fan springa ändå. Tilt i hjärnan. Att springa 9 mil, fort. Utan att behöva gå. Läckert! Å inte en massa asfalt. Asfalt dödar min kropp. Dödar min själ. 9 mil, det vissa åker på skidor, det är ju inte min grej, skidor...

Näe, men lite sponsring vore fint. Skulle behöva nya skor med eftersom jag lyckats försnilla mina nyinköpta
Mudclaw, endast löpta 20 mil! Jag är fan statsanställd! Min frihet är flex. Måste uppenbarligen träna mer. Springa bättre. Eller byta jobb? Jag är grymt effektiv! Låt mig träna 2 timmar i snitt om dan, jag kommer leverera 8 timmars jobb, sån är jag.