ingen löpning sedan i söndags, kroppen ville inte. Hade inte lust. Och den får bestämma. Lite styrka på tisdags morgon, förkylningskänsla kommer krypande på kvällen. Onsdag morgon. Blä! Förstår varför kroppen vill vila. Men Nipstigen på kvällen. Det brukar vara fint där uppe och jogga skadar inte. Behöver orienteringsträning. Hämtar ut mina nya pjuks, VJ Sarva D'vil. Jag överger alltså inov8. Dubbarna ger mig blåsor så tänkte jag vill testa något nytt.

De kändes lite trånga vid tårna men bestämde mig för att behålla dem ändå. De var mycket stabila. Helt annat grepp i dom. Blir spännande att testa dem på mer hårt underlag och i mer än 5 km.

Jamen loppet då? Kroppen kändes inte tiptopp men större anledning att fokusera på orienteringen. Gick ut i ett stabilt, lugnt och kontrollerat tempo och höll det hela loppet. Tryckte inte på, bara matade på lixom. Men orienteringen! Oj! Det är såhär det ska kännas! Så jävla fantastisk känsla. För första gången typ någonsin så läste jag in utgången från kontrollen samtidigt som jag prickade av punkter längs vägen. Stannade kanske 5 ggr totalt för att läsa kartan å försöka se kontrollen. :) annars bara stabilt mata! 4 kontroller jag inte är nöjd med, då jag brast i fokus. Mest missnöjd med 14-15 då jag å SnabbAnders Vedin å jag kom ihop å jag hakade på honom. Dumt. Vi skulle inte på samma ställe. Haha.

Jag matade enbart efter sträcket, samma fart. Tugg, tugg...

Seger med nästan 4 minuter. Lite förvånad, men bra besked att farten är helt ok även när jag inte förtar mig. Och vilken terräng! Älskart! Å vilken karta!

Men framförallt: vilken känsla! Den där tar jag med mig. Med den där känslan vill jag springa alla lopp iår. Så lugn, så fokuserad... Heja mig!