dagens träningsplan såg jag grymt mycket fram emot. Dagen skulle brakstarta med spinning med Anna. Därefter jobb för att innan middag panga 20*70/20 i skog/stig.

En sjukt peppande och inspirerande Anna ledde spinningen. Jag körde på som vanligt men märkte att kroppen inte svarar som önskat. Dålig återhämtning på de korta pauserna som är och både puls å muskler betedde sig inte som de brukar. Drog ner på belastningen för att iaf kunna hålla tempo.

Lufsat runt hela dagen med muskler som inte återhämtar sig riktigt. Känner mig seg men inte sjuk-trött.

Hjärnan skriker träna! Kör intervallerna för fan! Ska du hoppa passet bara för att kroppen påstår att den inte orkar? Ska du bara ge upp? Jävla motionär. Hur tror du att du ska lyckas med något om du bara vilar för att det känns lite motigt? Det är latmasken som intagit kroppen och skyller på någon jävla förkylning och den inbillningshostan den håller på med...
Ja typ så resonerar hjärnan.
Kroppen försöker vara sansad å lugn. Tänker mig den som en ledsen hund, du vet, en såndär typ beagle. den svarar typ wah ävva! Å lommar moloket iväg...

Så... Ska en lyssna på kropp eller knopp? Fanstyg.

Jag vill inte bli sjuk igen så vilar nog. Jävla latmask.